Ny församlingspedagogutbildning

Krav att det ska till kyrkomötet, att församlingspedagogiken som utvecklats genom folkbildning, utbildare och församlingspedagoger genom snart 20 år tas tillvara för kyrkans/människors skull.

Svenska kyrkans kallelse bör integreras med dess utbildningsform eftersom människosyn och kunskapssyn hör tätt samman med vilken Gud vi tror på, alltså vilken teologi vi bottnar i. Elitismen präglar samhällets syn på människa och kunskap men kanske inte bör prägla kyrkans syn. Däremot en syn på kallelsen som främjar djupkunskap där människan får pröva sig själv tillsammans med andra och tillsammans med Gud i en process där hon kan växa i uppdraget som kyrka. Vår Gud är en Gud med perspektivet underifrån, som KG Hammar skriver i en av sina böcker. Människan växer mer inifrån och ut än utifrån och in...mer nerifrån och upp än uppifrån och ner, som Wiedel skulle säga. Församlingspedagogiken arbetar med dessa frågor och har under snart 20 år utvecklats genom de utbildningar vi har haft inom folkbildningen. Hur växer människor? Hur växer vi som ansvarstagande kyrka? Det går inte att polera ytan. Ta vara på församlingspedagogernas kunskaper. Många utredningar har talat om hur kyrkan står och faller med pedagogiken i framtiden. Pedagogik är dock inte som många tror en fråga om vilka metoder vi använder utan om vilken grund de förmedlar för en möjlig gudsrelation. Därför skriver de blivande församlingspedagogerna ett personligt pedagogiskt program som ger kunskaper, medvetenhet och styrka att leva sin kallelse och sitt uppdrag. Kyrkan uppdrag är inte att göra världen mer kyrklig utan mera mänsklig, låt oss låna Modeus språk och börja prata om vad vi grundar vårt uppdrag på och vilken forma av utbildning som behövs för att rusta oss för det.

Det är en sjuk värld vi lever i, en sjuk värld!! När ska Svenska kyrkan börja vara kyrka och verka för mänskligheten istället för att lägga ner allt mer tid och resurser för att bli ett vinstdrivande företag?! Är det så viktigt med status och vem som har bäst utbildning? Kommer status verkligen från utbildningen eller kommer den från oss människor?

Förslaget att förändra församlingspedagogsutbildningen behöver verkligen ses över, då det brister på många plan. Framför allt tycker jag det känns konstigt att i en kyrka av mångfald sträva efter någon form av akademisk elitism. Gud räknar inte akademiska poäng, inte heller de människor i församling som jag har mött. Den faktiska kompetensen hos en pedagog är så mycket bredare. Att dessutom ändra yrkestideln och målgruppen för en hel yrkeskår är skamligt! När blev det pedagogiska arbet i församlingen endast inriktat på barn och unga?

Att man har olika bakgrunder inom yrkeskåren, tror jag ger en bredd, som banar väg för öppenhet och ömsesidig respekt för varandras olikheter. Jag tror även att det i framtiden kommer finnas ett stort och välfungerande samarbetet mellan de fyra profilerna och de olika församlingarna att då stryka eller minska de möjligheter till gemensam grund, i mötesplatser som praktik, PKV och Svenska kyrkans grundkurs innebär, tror jag kan få ödesdigra konsekvenser. Om man under utbildningen inte har fått brottats med frågor gemensamt hur ska man då kunna klara av det i yrkeslivet?

Anledningarna till att man väljer att gå olika vägar till församlingspedagogsyrket idag är nog lika många som församlingspedagogerna som blir färdiga. För min egen del tror jag med största sannolikhet att jag hade klarat av en teoretisk, akademisk utbildning ganska enkelt då jag alltid har trivts bra inom det traditionella skolväsendet, och med hjälp av detta samt mitt intresse och mitt "läshuvud" har jag med enkelhet nått höga betyg.

Eftersom att det pedagogiska arbetet innebär möten med människor, interaktion och relationsskapande kände jag att den stora utmaningen för mig, och det jag behövde utvecklas inom inte i första hand var det inom teoretiska utan det praktiska området. Därför valde jag att söka mig till folkhögskola och gå vägen via fritidsledarutbildningen.

Tiden på utbildningen har fått mig att förstå att att folkbildning är så mycket mer än en metod, det handlar om människosyn, om livsfilosofi, om öppenhet för mångfald och respekt för individen. Därför tar jag mycket illa vid mig när man pratar om att höja statusen på yrket genom att ta bort det som jag ser som min aldra största tillgång och styrka i min utbildning. Jag hävdar inte för den sakens skull att personer som gått vägen via exempelvis lärare skulle ha mindre kunskap och kompetens, bara annorlunda. Jag är övertygad om att det är i mångfalden som vi kan kompletera varandra och skapa en stabil grund att bygga framtidens kyrka på.

Min slutsats är alltså att förslaget behöver ses över och förändras ytterligare.

#2: -

Instämmer! Mångfalden är vår styrka!