Mitt namn är Nuria Fluriach Dominguez, ögonläkare. Ursprungligen från Spanien, Barcelona, blev rekluterat 2003 från lvn. Startade som st på narkos i Sundsvall och sedan började min lyckligt period i sollefteå som st på ögon. Sedan blev överläkare och till slut tvingat att tar chefsroll på verksamhet på ögon i Sollefteå. Otroligt jobbigt period . Nästan alla möte var oplanerad, redan då 2011 startade landstinget med en idee av alla sjukhuset ska samlas ihop och ger en bättre vård till patient. Detta idé i allafall från Sollefteå har insett vara en start för nedläggning av Sollefteå. Ingen framplanering, ingen framförhållning , ingen struktur, jätte dåligt sköt.
Till slut hämnade jag i nästan 3 år av utbrändhet. Efter det beslutade jag att byta landstinget och hittills befinner mig på Sahlgrenska , en total annorlunda bild.
Jag är jätte ledsen om situationen, Men Det var något som Sundsvall har försökt göra sedan längesen och nu med nedläggning av olika specialiteter samt ingen framtiden på at samt st läkare, blir allt mer klar.
har alldrig upplevt sollefteå samarbetare älskar sitt jobb som dem gör. Alla läkare som kom och arbetade på Sollefteå sjukhus älskar och brinner på den engagemang av sollefteå medarbetare. Detta har jag alldrig upplevt i Sundsvall.

#227: -  

 Du har helt rätt och nu ha Landstinget slagit stora delar av den Västernorrländska vården i spillror samtidigt som man slösar på chefer och konsulter i Landstingstoppen,m det senaste slaget mötte jag i går , när jag skulle besöka Rehabbasängen i Härnösand, knuten till Rejabmedicin i Härnösand, allt var borta, Bassängen visserligen kvar, men frågan är hurlänge, Landstinget Västernorrland lider av Centraliseringsnoja, dvs allt skall till stora  engeter, viket inte gynnnar vare sig patienter eller vådpersonal.

#227: -  

 i Västernorrland satsas det mer på chefer och fallskärmsavtal än på vård, och det är omöjligt att påtala för våra beslutsfattare hur fel vi tycker att det är, och de som drabbas är patienter, vårdpersonal, köerna blir allt längre och problemen med överbeläggningar axelererar allt mer, och allt uunder förevändningen vi alltså Landstinget måste spara, och det drababr oss som medborgare,patienter och personal, men nu har vi fått nog därför detta upprop.