Jag är en av dem som gick på stadsöskolan på 90-talet när sunderbyn, gammelstad och rutvik senast hade en gemensam skola. Den tiden kan enkelt sammanfatta som ett myller av elever, där kaos, förstörelse, kränkningar, mobbing, slagsmål och gängbildning var "normalt" och vardagsmat. Jag beskyller egentligen inte lärarna för detta (dom gjorde säkert sitt bästa) men problemet var att storskaligheten medförde att ingen kände sina elever (förutom då i bästa fall kanske klassföreståndaren), som elev var det lätt att försvinna i massan och det fanns helt enkelt en utbredd likgiltighet inför uppenbara situationer där en vuxen verkligen hade behövt ingripa (men inte gjorde det). Detta skapade en form av laglöshet på skolan, där det utöver det ovannämnda såldes allt från stöldgods till alkohol och droger på rasterna.

Min årskull (79) var den sista som tvingades att genomleva det här... Tänk dig själv att som 13 åring tvingas in tillsammans med gäng av 15 åringar som tyckte det roligaste som finns var att gå runt och trakassera dig och dina kompisar - när som helst, hur som helst... För att inte nämna det helvete som följde de elever som faktiskt hade kurage att säga ifrån en gång, bara för att sedan bli förföljda resten av skoltiden... Jag kan säga att en sådan hård miljö, där de flesta är rädda för att gå till skolan - så är lärande det sista eleverna tänkte på!

Föga förvånande så var i princip alla dessa problem som bortblåsta när vi väl gick i 9:an, då antalet klasser per årskull hade gått ner från sju till två eller tre... Ingen var längre anonym, alla visste vilka alla var, händelser uppmärksammades faktiskt och man gick till botten med problem... Den trygghet som breddes ut då (och det tror jag många kan vittna om) gjorde verkligen att skolan blev som natt och dag.

Fundera på det här ni politiker som tycker att storskalig hantering av unga tonåringar är rätt väg att gå, fundera, eller än hellre - fråga de rektorer, kuratorer, lärare och elever som redan har erfarenheter av det förslag man nu tyvärr återigen lyft fram! Jag kan garantera er att ingen kommer att stötta det här idiotiska återtåget!

Jag är kategoriskt emot friskolor, men det finns inte en chans i världen att jag kommer läta mina barn uppleva det helvetet jag fick gå igenom - då går jag hellre emot mina egna principer och söker till andra skolor eller flyttar härifrån!

#12: -  

Jag delar helt din upplevelse. Även jag född 79 och del av den sista årskullen som fick genomleva gatloppen, våldet, förnedringen och den totala likgiltigheten inför elevernas situation på Stadsöskolan. Jag var dessvärre en av de som försökte säga ifrån och det gick precis som du skriver. Det var sannerligen ett rent helvete där det var omöjligt för personalen att ha någon som helst kontroll över situationen då skolans storlek inte gav dem några som helst förutsättningar för detta.

Precis som du så upplevde jag själv att flytten till Kråkbergsskolan var som natt och dag. Vardagen vände från ren överlevnad och ångest till att faktiskt få förutsättningar att fokusera på studier. Hade Stadsöskolan bestått och vår årskull gått hela vår skoltid där så är det inte säkert att jag hade klarat gymnasiekraven. Om jag alls hade varit i livet på slutet. Tack vare Kråkbergsskolan sitter jag idag istället med en färdig civilingenjörsexamen, ett bra jobb, familj och ett ordnat liv.

Men såren från tiden på Stadsöskolan kommer aldrig läka helt. De kommer finnas med mig resten av livet.

Min hustru jobbar förövrigt som Lärare i Kommunen. Hon vittnar om en enig lärarkår mot förslaget på storskolor där de långsiktiga redan ser sig om efter alternativ till läraryrket, så de har en livbåt ifall katastrofen skulle vara framme och detta förslag går igenom. Stora skolor beskrivs som ett arbetsmiljöproblem som vi inte behöver mer av och ännu en spik i kistan för läraryrkets status.

Jag kommer aldrig tillåta att mina egna barn blir ärrde för livet genom att skicka dem till en ny storskola på Stadsön. Det är fruktansvärt beklämmande att våra kommunala tjänstemän är så fruktansvärt historielösa att de nu med kommande lärarbrist som ursäkt är på väg att skicka Luleås skolor och våra barn upp på precis samma isberg som de räddades från på 90talet. Den verkliga orsaken till detta katastrofala förslag kan hittas i besparing av kronor och ören samt en blind tro på ekonomiska teorier om effektivitet applicerat på skolan som verksamhet, inte i någon lärarbrist.

Det är en skam.

//Ärrad