Detta är viktigt och mycket, mycket läsvärt.
Jag är inte omedveten om att Migrationsverkets personal ofta ställs inför jävligt märkliga situationer, att de får sig lögner till livs och en massa annat. Det får emellertid inte leda till att man fullständigt tappar koncepten och liksom i defaultläge betrakar alla som lögnare och kriminella. Det ingår i deras jobb att förhålla sig objektiva och på något sätt tjänstemannamässiga med en humanistisk grundton.
Med detta sagt, nu ett par snabba reflexioner till den mycket välskrivna redogörelsen (en eloge till skribenten alltså).
1. Även om "systemet" inte har alternativet statslös med så måste det vara grovt felaktigt av Migrationsverkets personal att släppa iväg en rapport där de dels VET att uppgiften är felaktig, dels VET att undertecknaren i praktiken tvingats att skriva under ett falskt "statement". Datasystemen är hjälpmedel för att rationalisera arbetet, inte att åberopa till stöd för att lagen inte kan följas. Detta borde nog JO-anmälas för att få en prövning. Själv skulle jag faktiskt antingen vidhållit vägran att skriva på ett falskt protokoll alternativt gjort vad vi brukar kalla för en protokollsanteckning/protokollsanmärkning, dvs stryka över och handanteckna rättelsen i marginalen samt sen signera den rättelsen. Jag har alldeles för dålig erfarenhet av undermåliga förhörsprotokoll från Polisen för att inte se risken att de felaktiga uppgifterna i ett senare skede åberopas mot sökanden. Fuck dåliga datasystem!
2. De tvingar den jätterädda mamman att följa med, godtar inte fullmakten, under föregivande av att de inte kan vara säkra på att mamman befinner sig i Sverige. Jag skulle åkt tillsammans med mamman till notarius publicus (oftast en advokat) som då kunde intyga närvaron av mamman och fullmaktens äkthet. Skulle det accepteras av Migrationsverket? Jag menar, därigenom är iaf deras argument överspelat.
3. Den psykiska påfrestningen för familjen måste vara hårresande. Om det vore jag så skulle adrenalinet forsat (dvs inte flödat). Tänk bara att känna sig tvungen att skicka iväg en liten, rädd 7-åring med en förvisso omtänksam och snäll vän. Men som förälder skulle jag helst själv vilja vara med och hjälpa mitt barn, trots att jag vet att det inte är klokt.

#37: Stefan - Några reflektioner ...

Jag kommenterar nu mitt eget inlägg: Jag brukar vara väldigt restriktiv med att underteckna och argumentera för mer eller mindre okända propåer på nätet.  Det händer emellanåt att man går i fällan och så att säga senare får äta upp något för att man inte kontrollerat fakta innan undertecknandet.
Jag förutsätter alltså att den redogörelse jag läst är i allt väsentligt korrekt när jag kommenterat och undertecknat.  Men även om det skulle finnas någon smärre brist så menar jag att ett empatiskt grundbetraktelsesätt inte hindrar aktiv support.