Akademikerupprop - mot SD och till stöd för kritisk granskande forskning

Det är bara några veckor kvar till valet och prognoserna pekar mot en oroväckande uppgång för SD.   Befintlig forskning tyder på att stöd till etno-nationalistiska partier och rörelser sällan grundats i erfarenheter av exkludering och stigmatisering, vilket ofta framförts som en förklaring till SDs framgångar. Stödet har snarare sina rötter bland förhållandevis privilegierade grupper som upplever en relativ förlust av ett inflytande de länge tagit för givet. Därför är en allians mellan SD och andra borgerliga partier en konsekvent strategi för SD. Detta samarbete kan få bedrövliga konsekvenser för demokratin.   Demokratin har i Sverige historiskt hämtat stöd i självständig akademisk kunskapsproduktion, i dialog med samhällsinstitutioner och dess aktörer. Tidigare undantag till denna regel ligger fortfarande färska i minnet sedan nedläggningen av Arbetslivsinstitutet, ett forskningscentrum som hade i uppdrag att bevaka det svenska arbetslivets kvalitéer och som tvingades stänga sina dörrar 2007. Tidigare hade Statens institut för bostadsforskning, SIB, gått mot samma öde.   Med detta i bakgrunden vill vi framhålla att vetenskap och kritiskt granskande kunskapsproduktion är i fara. Kritisk kunskapsbildning som stöder vidareutvecklandet av demokratiska och jämlikhetsskapande strukturer har sällan varit viktigare än nu och sällan mer hotade.   SD har nazistiska rötter och Nazistiska organisationer idag har systematiskt hotat kollegor som inte stärker deras världsbild. SD lägger sig i vad som är bra och dålig vetenskap och begränsar därmed  akademins autonomi som är grundläggande för vetenskapen. Kvinnosynen hos detta parti ger fog till oron för att Sverige ska gå samma väg som Ungern som i dagarna fick veta att regeringen vill porta genusvetenskapen bort från universiteten. I Danmark har SD:s motsvarighet Dansk Folkeparti drivit en intensiv kampanj mot offentligfinansierad forskning om mänskliga rättigheter, internationella relationer och biståndsfrågor, vilket lett till att betydelsefulla forskningsmiljöer splittrats eller fått lägga ner.   SDs framgång ska också förstås inom ramen för den solidaritetskris som har ägt rum i Sverige. Denna kris för sammanhållningen i riket och solidariteten mellan olika grupper är till en viss del ett resultat av den vita maskulinitetsnormens frammarsch, en framgång artikulerad genom en politisk agenda där redan sårbara grupper ställs mot varandra.   Kunskapsproduktion har inga nationella gränser. Internationaliseringen som alla lärosäten i Sverige idag satsar på är en förutsättning för att hålla en hög nivå på akademisk verksamhet. En modell som sätter det svenska i centrum och motsätter sig mobilitet av personer och kunskapsutbyte över territoriella gränser förhindrar forskningspraktik.   Vi forskare och lärare på svenska universitet och högskolor uppfattar SD:s framgångar som ett hot mot vår demokrati, mot yttrandefrihet och kritiskt tänkande. Vi vill försvara universitetet som en plats för alla; för kvinnor som SDs familje- och sexualpolitik hotar skicka tillbaka till den reproduktiva sfären av hemmet; för människor med bakgrund från andra länder än Sverige som SD vill stänga gränserna för.   Ett framtida regeringsinflytande för SD skulle få katastrofala följder för landets samhällsvetenskapliga och humanistiska forskning, kanske i synnerhet på områden som berör genus, sexualitet, familjeförhållanden, välfärd, skola, migration, etnicitet och historieskrivning. Mot en sådan utveckling måste vi höja våra röster innan det är för sent.