Döden Som Lösning Till Ett Högt Pris

Detta är en artikel som vi publicerat på Hittekatter iFokus idag. Den sammanfattar varför den här namninsamlingen är så viktig. En namninsamling som i skrivande stund har 9337 underskrifter. Tack alla som stödjer den!

I vårt land är hemlösa katter laglösa. Det gäller särskilt de katter som uppfattas som skygga och inte har någon ID-märkning. Så som de flesta Länsstyrelserna valt att tolka lagen innebär den Svenska djurskyddslagstiftningen inget annat än döden för dessa katter. Myndigheterna hänvisar som försvar till forskning som de har misstolkat. I Västra Götalands län arbetar inspektörerna efter en rutin som mer bygger på hundars beteenden. En rutin som gör det näst intill omöjligt för en katt att komma levande ur ett omhändertagande.

Jordbruksverkets syn

"Djurskyddslagen är skriven för att verka förebyggande och gäller på individnivå, vilket betyder att varje djurs välfärd är viktig. Detta betyder dock inte att det i varje situation är bäst för ett djur att få leva vidare, utan det måste bedömas i varje enskilt fall, där det förstås finns flera faktorer att ta hänsyn till. Ibland är avlivning det bästa alternativet för att undvika att djur ska lida. Det är alltid ett svårt beslut, men det får inte hindra oss från att se till djurens bästa" Helena Kättström, Jordbruksverket.

Praktisk tillämpning i verkligheten

I praktiken är det dock så gott som alltid avlivning som gäller för omhändertagna huskatter. När det handlar om hemlösa katter ska det mycket till för att en sådan katt ska bedömas som omplaceringsbar. De katter som bedöms omplaceringsbara får 14 dagar på sig att hitta nytt hem. Annars avlivas även dessa. Hur det går med omplaceringen beror på vilken syn djurhemmet har som fått avtal att stalla upp katterna. Vissa av dessa har bara ekonomiska intressen i sitt uppdrag och har inte djuret en dag längre än vad de får betalt för. De lägger inte heller särskilt mycket tid på att finna ett hem åt katterna. Att fånga in, stalla upp och avliva katter har blivit en inkomstkälla. Pengar som tas från våra skattemedel.

Beslutsordningen

Det är Länsstyrelsen som beslutar att katter ska omhändertas. Länsstyrelsen ger sedan uppdraget vidare till Polisen för verkställandet. Polisen har i sin tur har avtal med olika externa aktörer för den uppgiften. Det kan vara skyttar, uppstallningshem (oftast djurpensionat) och deras veterinärer. Länsstyrelsen har inget inflytande över vilken veterinär som anlitas, inte heller över vilka uppstallningshem. Det räknas som fullgott att det är en allmänpraktiserande veterinär. Även om det är Länsstyrelsernas veterinärer som fattar beslutet om avlivningen har dessa aldrig sett katten ifråga. De gör bedömningen på det skriftliga underlag som den veterinär gjort som uppstallningshemmet anlitat.  Dessa underlag är inte särskilt ingående utan består av ett antal kryssfrågor med några kortfattade öppna formuleringar. En katt kan t.ex avlivas för att den bedöms ha ett "vilt sinnelag".

Länsstyrelsen i Västra Götalands rutin

Länsstyrelsen i Västra Götalands Län har en rutin som de arbetar efter när de får in en anmälan om hemlösa katter. Se följande pdf-dokument!

Det är inga omfattande utredningar som ligger bakom bedömningen om en katt anses förvildad eller tam. Om Länsstyrelsen i Västra Götaland  får in en anmälan om hemlösa katter samordnas tillsynen med andra resor, man åker i regel aldrig ut "bara" för katten/katternas skull. När inspektörerna kommer till platsen ägnar de max en halvtimme åt att leta efter katten/katterna. Hittar de inga katter sätter då upp lappar och uppmanar eventuell ägare att höra av sig. Efter 7 dagar omhändertas sedan katterna.

För att katterna ska bedömas som omplaceringsbara ska de visa sig tama inför främmande personer och får max 7 dagar på sig att visa detta. Flyr katten utan att komma tillbaka och kontrollera sin situation och äta det foder en främmande person har hällt upp anses katten förvildad och icke omplaceringsbar. Om katten inte visar några tecken på att bli tamare eller söka kontakt (med dessa främmande personer inom 7-8 dagar då lapparna hänger ute) ska katten inte fångas in och tvingas leva inomhus, den ska istället avlivas.  (katten fångas in men avlivas istället).

Om Länsstyrelsen sedan bedömer att katten kan sättas på djurhem (ofta affärsdrivande djurpensionat)  kan den omplaceras om den visar framsteg enligt Länsstyrelsens kriterier*. Detta ska dock ske inom 14 dagar. Lyckas man inte omplacera katten inom dessa 14 dagar ska den istället avlivas (alltså även fast den visar sig vara omplaceringsbar).

*Kriterier för att klassas om omplaceringsbar:

Katten ska inom 7 dagar visa tecken på att vara så pass socialiserad mot människor (främmande människor i en främmande miljö) att den stryker sig mot en låtsas hand och inte visar stress symtom som flykt eller apati.

Katten ska under de första 7 dagarna göra klara framsteg och det ska gå att utföra en godtagbar tillsyn av den. (Kroppsvisitation och kontroll av öron).

Samtidigt står det skrivet i dessa rutiner att katten efter infångandet ska ges möjlighet att landa innan den tas till veterinär för undersökning. (när får katten den tiden?)

Det vill således mycket till för att en av på Länsstyrelsens beslut omhändertagen katt ska överleva hanteringen. Även om katten efter konstens alla regler till slut bedöms omplaceringsbar blir den oftast avlivad i alla fall, då den bara ges 14 dagar att bli omplacerad på.

Misstolkad forskning

Så här svarar Länsstyresen i Västra Götaland på frågan varför man valt att avliva ett större antal katter som fångats in i Vargön trots att det fanns väntande hem till dem: "Länsstyrelsen arbetar för djurs rätt till ett bra liv, och inte för liv till varje pris. Länsstyrelsen menar att det är djurplågeri att hålla skygga katter under långa perioder för att de ska bli tama. Det finns forskning som visar att katter som inte är socialiserade med människor lider svårt av stress om de placeras på katthem eller liknande, och att de därför inte bör placeras där alls. Även lagstiftningen är tydlig med att katter som levt utomhus och är förvildade inte bör tvingas att leva inomhus".

Forskningen som Länsstyrelsen säger att de lutar sig mot är en studie från 1999 av de amerikanska forskarna Kessler och Turner. (Socialization and Stress in Cats (Felis Silvestris Catus) Housed Singly and Groups in Animal Shelters; Kessler. M.R & Turner, D.C,; Animal Welfare, vol. 8, no 1, Feb 1999). Handläggaren som ger oss uppgiften svarar följande när vi ifrågasätter att det endast är en studie som dessutom är 14 år gamal: "En artikel är dock mycket bättre än ingen. Att en artikel är gammal, är inte heller samma sak som att resultaten inte är giltiga".

Vi tar senare kontakt med båda forskarna utifrån hur Svenska myndigheter tolkar deras studie. Varken Kessler eller Turner har i sin forskning kommit fram till att skygga/förvildade katter nödvändigtvis bör avlivas. Det handlar istället om att anpassa miljön på katthemmen, använda jourhem och TNR samt att bemöta katterna på lämpligt sätt. Finns det bara människor som är beredda att ge katterna den tid och det bemötande de behöver finns inga skäl att avliva dem. Detsamma säger även forskaren Kathryn Dybdall som vi också varit i kontakt med. Dybdall menar att det dessutom är svårt att klassificera katter på kort tid som tama, skygga eller förvildade. Hon hänvisar till Dr. Margaret Slater som är ledande inom området hemlösa katter och som forskar på just detta område.

Syftet med Kesslers och Turners forskning var att undersöka hur olika målgrupper katter reagerade på olika katthemsmiljöer. Detta för att kunna utforma katthemmen på bästa sätt. Forskningen hade inte som ingång att avgöra om katter skulle låtas leva eller dö.

Den krassa verkligheten

I fallet med katterna i Vargön svarade Länsstyrelsen följande på vår fråga vad som skulle hända med katterna: "Det kommer att göras bedömningar av kattkunniga personer på hur skygg eller tam varje katt är, både direkt ute på plats och hos veterinären. De katter som hos veterinären bedöms för sjuka och/eller vilda, kommer att avlivas direkt. De katter som hos veterinären bedöms friska och inte för skygga, kommer att tas till ett katthem, där de kommer att vara ett antal dagar innan en ny bedömning görs".

Ytterligare svar från Länsstyrelsen angående Vargöns katter: "Jag tycker att katterna i detta ärende ges en rimlig chans. Min uppfattning är att polisen anlitar personer som är duktiga och kunniga inom detta område, och som är inriktade på att göra en bra bedömning för katternas bästa. De katter som hos veterinären bedöms friska och inte direkt kan bedömas som hemlösa, kommer (även om de är mycket rädda) att tas till ett katthem, där de kommer att vara ett antal dagar innan en ny bedömning görs".

Det visade sig vid efterforskning att det var ett hundpensionat som fått uppdraget att å´ Polisens vägnar fånga in, stalla upp och bedöma dessa katter. Veterinären som anlitades av pensionatet var mer inriktad på hundar och har inte någon specialkompetens på katt. I hundpensionatets anteckningar, som vi fått ta del av, framkommer att bemötandet katterna fick var tämligen bristfälligt. Personalen hade trängt sig på katterna som satt och tryckte på en cementhylla. De hade dragit ut en katt i nackskinnet som var rädd. Även katter som hade gått att kamma och borsta hade senare avlivats. Länsstyrelsen trodde det var 10 hemlösa katter på platsen. I själva verket var det 21 som omhändertogs varav endast 2 överlevde. 3 katter har tagits omhand av privatpersoner vid sidan om och några lyckades inte hundpensionatet att fånga in.

En karusell av förlorare

Är det inte märkligt att ett hundpensionat med sin veterinär går i land med det världens mest framstående forskare inom området hemlösa katter inte lyckas med - att inom loppet av några få dagar klassificera och bedöma katter utifrån hur skygga de är? Detta i en främmande miljö och bland helt främmande människor och hundar. Hur kan någon på allvar mena att vi ser till djurens bästa när det går till på det här sättet i verkligheten? Dem enda som det är bra för är väl uppstallningshemmen och aktörerna som tjänar pengar på karusellen runt de hemlösa katterna. Alla vi andra är förlorare eftersom kalaset betalas via vår skattsedel. De som förlorar allra mest är katterna som får betala med sina liv.

//Lena Lindell

SVT Västnytt; Artikel om Namninsamlingen

Idag finns det en artikel på SVT Västnytts hemsida om namninsamlingen.

Här är länken till artikeln!

Vi är samtidigt mycket glada över att antal namn ökar i stadig takt. Just nu är det 8402 namn på listan. Efter den 1/9 kommer vi att låta beslutsfattare och myndigheter ta del av namninsamlingen. Vi kommer sedan att fortsätta samla in namn tills årskiftet.

//Lena Lindell

1 vecka kvar av namninsamlingen!

Nu är det drygt 1 vecka ( 8 dagar) kvar innan namninsamlingen kommer att presenteras för beslutsfattare och myndigheter.  Denna första deadline äger rum den 1/9 kl. 24:00. Därför är det viktigt att vi får så många namn på listan som möjligt tills dess. Vi är tacksamma för all hjälp vi kan få med att sprida namninsamlingen till omvärlden!

I skrivande stund har vi 7705 namn på listan. Vi hoppas på 8000 tills den 1/9.

Namninsamlingen kommer sedan att ligga kvar året ut med en påminnelse vid årskiftet 2013/2014.

Tusen Tack till alla som stödjer namninsamlingen!

6159 namn på listan: Sluta avliva katter med mina skattepengar!

Vi tackar alla er som stödjer denna livsviktiga namninsamling!

Vi hade som mål att få minst 6000 namn på listan. Dit har vi kommit nu. Ju flera namn desto bättre, därför hoppas vi att ännu flera vill visa sitt stöd. Hjälp oss att dela namninsamlingen till alla du känner! Vi vill även påminna om att man måste aktivera sin underskrift via sin email.

Namninsamlingen kommer att pågå till och med Hittekattens Dag den 1/9 2013.

Under tiden som namninsamlingen pågår mister katter sina liv varje dag i djurskyddets namn. Även de omhändertagna katter som bedöms vara omplaceringsbara avlivas oftast. Detta då de endast får 14 dagar på sig. Om de inte omplacerats inom den tiden ska de enligt Länsstyrelsens beslut avlivas. Det är inte alla djurhem (oftast djurpensionat och liknade) som huserar djur på uppdrag av polisen (polisen verkställer myndighetens beslut) som lägger så mycket tid åt att hitta nya hem åt dessa katter/djur. De tjänar ju inga extra pengar på att katterna omplaceras.

Hemlösa katter brukar oftast bedömas som förvildade utan att Länsstyrelsen sett alla katterna. Beslutet kan fattas på uppgifter från den som anmält, grannar eller på att myndigheten sett några av katterna på håll. Ändå fattas i regel beslut om att alla katterna är förvildade och ska avlivas. I efterhand kan beslutet ibland omprövas om djurhemmet och dess veterinär bedömer att katten trots allt är så pass tam att den kan omplaceras. Katten måste då ha visat framfötterna inom några dagar. Max 7 dagar brukar det vara. En sådan omprövning av ett avlivningsbeslut är dock inte så vanlig.

Har du några frågor om namninsamlingen kontakt oss gärna via mig och min mailadress: lenalindell20@hotmail.com

Hjälp oss sprida namninsamlingen till flera!

Först och främst ett stort tack till dig som skrivit under vår namninsamling: Sluta döda katter med mina skattepengar! http://www.skrivunder.com/sluta_avliva_katter_med_mina_skattepengar

Vi har i skrivande stund 4777 namn på listan. Målet är minst 6000 namn.

Vi vore mycket tacksamma om du ville hjälpa oss att dela namninsamlingen till dina vänner, släktingar och bekanta! Den som skriver under behöver sedan aktivera sin underskrift via sin email, annars räknas den inte.

Tack på förhand!

När vi fått in tillräckligt antal med namn kommer vi att skicka in namninsamlingen till Regeringen, Riksdagen, Jordbruksverket, Länsstyrelserna och Polisen. Smat för kännedom till en rad olika organisationer.

Mvh Lena Lindell och övriga initiativtagare till namninsamlingen.

Över 3000 namn på listan!

Vi vill tacka dig för att du stödjer vår namninsamling "Sluta avliva katter med mina skattepengar!" Insamlingen har väckt stort intresse vilket vi är mycket tacksamma för.

Vårt mål är minst 6000 underskrifter. Namninsamlingen kommer sedan att sändas till Regeringen, Riksdagen, Jordbruksverket och samtliga Länsstyrerlser i landet. Vi kommer även informera landets tidningar och annan massmedia.

Dela gärna namninsamlingar till släkt, vänner och bekanta.

Mvh Lena Lindell och andra initiativtagare

Dela denna namninsamling

Hjälp den här namninsamlingen att få fler underskrifter.

Hur sprider man en namninsamling?

• Dela namninsamlingen på din Facebookvägg och i grupper som rör ämnet för din namninsamling.
• Kontakta dina vänner
  1. Skriv ett meddelande där du förklarar varför du skrev på namninsamlingen, då människor är mer benägna att skriva på om de förstår hur viktig frågan är.
  2. Kopiera och klistra in namninsamlingens webbadress i ditt meddelande.
  3. Skicka meddelandet via e-post, sms, Facebook, WhatsApp, Twitter, Skype, Instagram och LinkedIn.