Skrivelse gällande Svenska Agilityklubbens regelrevidering

Till: Svenska Agilityklubbens styrelse samt Svenska Kennelklubbens prov- och tävlingskommitté

Inledning: Vikten av en transparent och evidensbaserad regelrevidering

En regelrevidering ska präglas av öppenhet, transparens och en hög grad av delaktighet från de aktiva utövarna. Beslut om förändringar måste vila på evidens och beprövad erfarenhet för att säkerställa sportens utveckling och säkerhet.

Vi vill med denna skrivelse belysa brister i både genomförandet av den nuvarande regelrevideringen och i analysen av dess konsekvenser. Framför allt vill vi understryka vikten av att bevara agilityns internationella enhetlighet enligt FCI:s regelverk, samt lyfta fram de demokratiska brister som har präglat beslutsprocessen.

Agilityns grundförutsättningar måste bevaras

Regeländringar kan och bör göras för att stärka svensk agility och uppmuntra fler till att tävla och vara aktiva. Däremot är det avgörande att de grundläggande förutsättningarna för sporten inte förändras.

Internationell enhetlighet är en av agilityns viktigaste principer. Precis som fotbollsregler är desamma världen över, måste agility hanteras på ett liknande sätt. Utgångspunkten för svensk agility bör vara att följa FCI:s standarder för hinders utformning, höjd, bredd och längd. Detta säkerställer att tävlande kan känna sig trygga med att deras hundar är förberedda för både nationella och internationella tävlingar.

Svagheter i processen – bristande insyn, urval och analys

Slumpmässig medlemsdialog och otillräcklig transparens

En särskilt allvarlig brist i den nuvarande regelrevideringen gäller hur besluten har fattats – eller snarare, hur de inte har förankrats bland medlemmarna.

• Den 19 oktober 2024 skickade Svenska Agilityklubben ut en förfrågan om synpunkter i en Facebookgrupp med 606 medlemmar, vilket endast motsvarar en bråkdel av klubbens 2 636 medlemmar.
• Tiden för att inkomma med synpunkter var endast tre dagar – otillräckligt för att säkerställa en bred och representativ diskussion.
• Ingen öppen omröstning har genomförts för att fastställa majoritetens ståndpunkt.

Att samla in synpunkter i en Facebookgrupp riskerar att utesluta stora delar av medlemsbasen och kan därför inte ersätta en öppen och tillgänglig medlemsdialog. Det är inte bara en fråga om transparens – det handlar om förtroendet för hela processen.

Avsaknad av analys av svar och avsändare

Utöver hur synpunkter samlas in finns det även brister i hur enkäter har utformats. Frågor med enbart ja- eller nej-svar, utan alternativ som ”vet ej” eller ”saknar åsikt”, riskerar att deltagarna tvingas ta ställning i frågor som de kanske saknar erfarenhet eller tillräcklig kunskap om. Detta kan leda till svar som inte speglar en genomtänkt eller informerad åsikt.

Att bara räkna antalet röster i en enkät ger inte nödvändigtvis en rättvis bild av vad som är bäst för sporten. En sådan metod riskerar att leda till kortsiktiga beslut som speglar individuella intressen snarare än långsiktig utveckling. Därför måste både förslag och svar analyseras i ljuset av den erfarenhet som ligger bakom. I dagsläget saknas helt dokumentation kring vem som svarar: är det en nybörjare, en förare som tävlat i några månader – eller någon med lång erfarenhet och internationella meriter? Enkäter bör utformas så att den typen av information kan redovisas. Endast då får vi ett beslutsunderlag som bygger på både bredd och djup.

Exemplet med A-hindret – en säkerhetsrisk 

Bristerna i den demokratiska processen får dessutom konkreta konsekvenser. Ett tydligt exempel är den förändring av A-hindrets höjd som infördes vid den förra regelrevideringen. Sverige är i princip ensamt i världen om att ha en avvikande höjd på 160 cm istället för FCI:s 170 cm.

Denna förändring har lett till flera problem:

• Säkerhetsrisk för hundarna: Hundar kan inte visuellt avgöra skillnaden mellan 160 cm och 170 cm, vilket kan leda till felbedömningar och ökad skaderisk. Detta är särskilt problematiskt för förare som tävlar både i Sverige och internationellt. Detta gäller tävlande på alla nivåer som exempelvis utnyttjar närheten till våra grannländer, såväl som ekipage som ska tävla mästerskap.
• Tekniska problem med hindret: A-hindret är konstruerat för 170 cm, och vid sänkning till 160 cm uppstår en sned mittbom som skapar en svikt och en trampolineffekt. Detta har dokumenterats i bild- och filmmaterial och kan leda till skador.

Trots dessa tydliga problem valde regelrevideringsgruppen att inte gå vidare med en återgång till 170 cm. Motiveringen som angavs var att en ”inte betydande majoritet” var för en ändring – men inga siffror presenterades, och det har heller inte redovisats vilka negativa konsekvenser en återgång till 170 cm skulle innebära.

Hopphindrens höjd för storleksgrupp XL – en otillräckligt analyserad förändring

Sänkningen av hopphindrens höjd för storleksgrupp XL är ytterligare ett exempel på en förändring som inte har föregåtts av tillräcklig analys och diskussion. Syftet med förändringen är i grunden positivt ur ett hälsoperspektiv, men:

• Det har inte funnits möjlighet för medlemmarna att lämna motförslag.
• Ingen enkät eller öppen diskussion har genomförts för att samla in åsikter från de berörda utövarna som drabbas av förändringen.
• Det har inte utretts hur förändringen påverkar svenska förare som tävlar internationellt, där andra regler gäller.

En så pass betydande förändring bör föregås av en noggrann konsekvensanalys och en bredare dialog med utövarna. Vi anser att denna fråga borde skjutas upp till nästa revideringsperiod, eller avvaktas tills den blir aktuell även på internationell nivå via FCI.

Gränsen för storleksklassen XS – inkonsekvent logik mellan grupper

Ett annat exempel är frågan om att justera gränsen för storleksklassen XS från under 28 cm till under 30 cm, vilket togs upp i remissomgång 1. En särskild enkät bland Sagiks medlemmar visade att åsikterna för och emot vägde jämnt. Eftersom en tydlig majoritet av XS-förarna motsatte sig förslaget, valde man att inte ta med det vidare i remissomgång 2.

Det som är problematiskt är att man i detta fall enbart utgick från vad utövarna inom XS tyckte – trots att förändringen i praktiken skulle ha påverkat även andra storleksklasser, framför allt S. I kontrast till detta har förslaget om sänkt hopphöjd för XL tagits vidare, utan att specifikt väga in vad förare i XL själva tycker, trots att det är just de som påverkas mest.

Om en förändring ska vila på vad som är bäst för de som berörs, bör detta tillämpas konsekvent över samtliga storleksklasser.

Tidigare lyckad regelrevidering – en modell för framtiden

Som ett gott exempel vill vi lyfta regelrevideringen 2017, då fem storleksklasser infördes. Denna förändring föregicks av:

• Omfattande dialog och omröstningar
• Djupgående analyser
• Två revideringsperioder för att säkerställa en genomarbetad förändring

En liknande process borde vara norm även för nuvarande och framtida regeländringar.

Sammanfattning och vädjan

För att säkerställa en rättvis, säker och långsiktigt hållbar utveckling av agility i Sverige vädjar vi om att:

• Regeländringar ska vila på evidens och beprövad erfarenhet
• FCI:s regelverk ska följas vad gäller hinders utformning, höjd, längd och bredd
• Omröstningar och enkäter ska utlysas på ett demokratiskt och tillgängligt sätt
• Vi anser att den pågående regelrevideringen brister i dessa avseenden och uppmanar Svenska Agilityklubben samt Svenska Kennelklubben att se över processen för att säkerställa att agility i Sverige utvecklas på ett hållbart och rättvist sätt.

Sammanställt av

Annika af Klercker

Christianne Simson

Mette Björne

Åsa Emanuelsson

Rosita Dahlberg

Annika af Klercker    Kontakta namninsamlingens skapare