!!!!!!!!!Hjälp RIGERS MARKU med familj att få stanna i SVERIGE!!!!!!!!

Ett barn som bara känner Sverige

Rigers är 12 år gammal och har bott i Sverige sedan han var ett litet barn. Han har gått i svensk skola från förskoleklass och går nu i årskurs 5. Han pratar flytande svenska, uppnår alla kunskapskriterier i skolan och har en hög närvaro. Hans vänner, hans vardag och hela hans identitet är rotad i Sverige. Han är som vilken svensk tonåring som helst. Men nu riskerar han att utvisas till Albanien – ett land han inte minns, ett land vars språk han inte talar, och ett samhälle han aldrig integrerats i. 

Att tvinga Rigers att lämna Sverige innebär att slita upp ett barn från det enda sammanhang han känner till och placera honom i en miljö där han står helt utanför. Han saknar förutsättningar att komma in i det albanska samhället. Språket är en grundläggande nyckel till integration, men Rigers ligger minst sex år efter sina jämnåriga i Albanien. Det albanska skolsystemet bygger på att barn redan från början har språkliga färdigheter, vilket innebär att han omedelbart skulle hamna i en situation där han varken kan följa undervisningen eller delta socialt. 

Risk för utanförskap och kriminalitet

Att placera ett barn i ett samhälle där han saknar språkliga och kulturella förutsättningar innebär att han riskerar att hamna utanför. Utanförskap leder ofta till att unga söker sig till alternativa vägar – i värsta fall kriminalitet. Albanien är känt för organiserad brottslighet, drogkarteller och människohandel. Det är denna framtid Sverige nu riskerar att skicka honom till. I Sverige är han en engagerad, välanpassad och skötsam elev som deltar i skolaktiviteter och idrott. Han har spelat fotboll i Eskilstuna i flera år och har en av de högsta närvaron i sitt lag. Han bidrar till samhället och har alla möjligheter att växa upp som en del av Sverige. Varför ska ett barn, som aldrig valt sin situation, tvingas betala priset för beslut han själv aldrig haft möjlighet att påverka?

En familj som gjort allt rätt – men straffas ändå

Rigers är inte ensam i sin familj. Storebror Samuel 17år , som kom till Sverige som barn och nu går i gymnasiet, står inför samma öde. Han har gått i svensk skola sedan årskurs 5 och har kämpat sig fram genom utbildningssystemet. Han har framtidsplaner, studerar hårt och har byggt ett liv här. Men han kan varken skriva eller tala albanska och ser ingen framtid i ett land där han aldrig integrerats. ”Skickas jag tillbaka till Albanien kommer jag skita i allt.” Detta är hans egna ord, en desperat insikt om vad som händer när man berövas den enda tillhörighet man någonsin haft.

Deras storasyster Samanta, 20 år gammal, kom till Sverige som drygt 12 år gammal. Hon har redan gått igenom det svenska utbildningssystemet med väl uppnådda kunskapsmål och goda betyg. Hon har genom egen drivkraft skapat en framtid för sig själv, tagit sig genom gymnasiet och nu skaffat en fast anställning, med mycket god inkomst. Ändå står hon inför samma hot om utvisning. Tre ungdomar, som gjort allt rätt enligt det svenska systemet, riskerar nu att slitas upp från det samhälle de byggt sina liv i.

Migrationsverkets agerande – ett brott mot barnkonventionen

Bakom dessa fina barn finns två hårt arbetande föräldrar som försörjer familjen och lever integrerat i det svenska samhället. Pappan har en fast tillsvidareanställning, med mycket god inkomst, vilket är mer än vad många svenska familjer har. Han har under sin vistelse i Sverige ekonomiskt försörjt sin familj, och bidragit med sin skatt till vårt välfärdssamhälle, så att du och jag kan få sjukvård och skola till våra barn. Familjen lever utan ersättning från samhället, har ett permanent hyreskontrakt och sköter sina ekonomiska åtaganden. De har bil, lever aktivt runt barnen och deltar i samhället på alla plan. Trots detta tycks det inte räcka för Migrationsverket.

Aldrig någonsin har det varit tal om att familjen haft ekonomiska problem eller inte kunnat försörja sig själva. I Albanien saknar de möjligheter att försörja sig, vilket skulle leda till fattigdom och en ökad risk för kriminalitet. 

Hur kan vi som svenskar stå bakom att Migrationsverket vill utvisa en familj som bidrar till det svenska samhället? Detta är både orättvist och omänskligt. 

Sverige måste följa barnkonventionen

Vi vänder oss till barnkonventionen, som tydligt fastslår att alla beslut som rör barn ska utgå ifrån vad som är barnets bästa. Svensk migrationspolitik brister allvarligt i sitt barnrättsperspektiv. Att avvisa en familj på fem personer, där barnen är djupt integrerade i Sverige, är fullkomligt omänskligt och bryter emot barnkonventionens principer - alltid beakta barnens bästa och intresse. Genom att avvisa denna familj, visar Sverige att vi inte tar ansvar för dessa barn och deras fortsatta framtid.

Det finns bara ett alternativ – stoppa utvisningen av familjen Marku! Sverige och Migrationsverket måste ta ansvar för att de möjliggjort denna situation genom att låta barnen integreras, bara för att sedan vilja rycka upp dem. 

**Vi kräver att Migrationsverket och Sverige följer barnkonventionen och låter familjen stanna. Gör om, gör rätt!**