Det gör ont

Det gör ont, rejält ont, att profithunger hos kommunens eget bolag, Tornberget, får hota RoJ-teaterns verksamhet genom att kräva marknadsmässiga hyror. En hyreshöjning på flera hundra procent som varken vi eller övriga hotade föreningar kan klara. Kravet är i princip en vräkning.

Det är inte första gången som dollarögon tittar lystet på Gamla folkets hus i Haninge. Första gången, i samma veva som Ultrahuset försvann, blev Gamla folkets hus märkesskyddat. Det beslutet skrevs aldrig under av kommunen (taktik?) och därför kunde man för en tid sedan åter hota med att riva RoJ-teatern och förstöra kulturparken. Denna gång till förmån för en planerad väg.

När det hotet avvärjdes eller i varje fall minskade kom detta utspel med hyrorna. Kommunen säger sig vara ovetande men ursäkta, med ovanstående fakta i huvudet är detta svårt att ta till sig och tro på. Det är ju kommunens eget bolag det handlar om.

När Kristus blev korsfäst bad han Gud förlåta bödlarna eftersom de inte visste vad de gjorde. Utan några som helst jämförelser i övrigt så vill jag ändå säga som Kristus – ni vet inte vad ni gör. Den där delen om förlåtelse är jag inte beredd att citera i nuläget.

För hur ska man kunna förlåta er, politiker och andra beslutsfattare i frågan, om ni förstör en av de viktigaste kulturella och på andra sätt humanistiska verksamheterna som finns i kommunen? Hur ska man kunna respektera er om ni förstör den verksamhet som ni själva använt er av för att berömma Haninge som en kommun med kultur. Det är minst sagt en skam för er att ni nu låter denna kultur hotas.

Ni ser en teater. Men eftersom våra ögon inte har skygglappar av sedelbuntar så ser vi så mycket mer. Har ni läst vad flera ungdomar har skrivit där de vittnar om hur RoJ gjort deras liv bättre och rikare, i vissa fall räddat det? Dessa berättelser är toppen av ett isberg. Har ni sett hur blyga ungdomar kommit ner och lärt sig tala och agera inför publik? Har ni sett dem växa i självförtroende? Har ni sett dem trygga hos vänner i alla åldrar från barn till äldre? Har ni sett dem lära sig ta absolut ansvar för de uppgifter de får? Det finns värden man inte kan sätta en prislapp på.

Det gör ont! Det gör rejält ont att man inte kan se hur mycket RoJ-teatern betyder för medlemmarna och för vår trogna publik. Det gör ont, rejält ont, att ni inte värdesätter era kommuninnevånares kraft och initiativförmåga. Det gör ont, rejält ont, att känna att de som ska värna oss som bor i kommunen och se till värt bästa, vill ta ifrån oss vår älskade teater och slå undan fötterna för alla som behöver den.

Tro inte att ni kan erbjuda något istället! Tro inte att PBU, fritidsgårdar och andra ”uppifrån-vårdande” verksamheter kan komma ens i närheten av vad den äkta vänskapliga, varma, bejakande gemenskapen över generationsgränserna på RoJ ger! Tro inte för ett ögonblick att det vi har kan ersättas av något ni kommer på! Det vi har har vi byggt själva. Det kommer från oss innevånare, från vår kraft. Hos oss är ingen mobbad eller bedömd utifrån social status eller ålder. Hos oss handlar det inte om konstgjort ”vårdande” eller ”förvaring”. Hos oss handlar det om respekt, värme, vänskap och kreativitet. Hos oss har alla en funktion. Att stå på scenen, att lägga mask, att sy kläder, att ha hand om städning och teknik.

Vi är en teater men vi är så mycket mer än så! Om ni inte låter oss ha RoJ och kulturparken kvar så har ni förverkat all trovärdighet som en kommun som vill sina innevånare väl och som vill ha kultur. Skam över er om ni inte löser detta!