För en mer human vårdapparat

För att orka vara sjuk måste man vara frisk!

För att få någon form av uppmärksamhet och lite mer vård än vad som är resurssatt krävs att man själv, eller anhörig, orkar vara ifrågasättande och obekväm. Att vårdpersonalen, alla kategorier, drar ett oerhört tungt lass idag är väl alla medvetna om. Ett stort beröm för deras insats och uthållighet, hur länge de nu orkar. Det stora frågetecknet finns därför hur man som ansvarig kan gå emot sin egen övertygelse och ta beslut om nerskärningar med dessa uppenbara negativa följder för vården.

Håller ordet empati på att urholkas? Eller är det så illa att de som beslutar inte själva berörs av sina egna beslut beroende på ekonomiska eller andra personliga fördelar?

Att det finns allvarliga brister/fel innom vården idag förstår var och en av oss. Samma problem gäller även inom ambulanfunktionen, väl så viktigt att för deras arbetssituation. Så ni som planerar och genomför nerskärningar - Ska det verkligen vara så? Vi får inte glömma att vårda vårdpersonalen, tappar vi deras uthållighet förlorar vi ett stort kunnande som tar många år att återskapa.

Ett mycket bra intiativ av er som driver denna fråga.