Stöd adopterades upprop om professionellt stöd

Vi är många adopterade som är friska, starka och kompetenta. Samtidigt visar forskning att adopterade löper flerfaldigt förhöjd risk att begå självmord, göra självmordsförsök samt att få en psykiatrisk diagnos [1]. Även om antalet adoptioner har minskat kraftigt de senaste åren, har de som adopteras idag fler kända riskfaktorer, varför behovet av stöd är större. Ändå är tillgången till kvalificerat psykosocialt stöd fortfarande bristfälligt för oss över 100 000 adopterade (varav ca 60 000 internationellt adopterade) barn och vuxna som finns i Sverige.

Just nu hotas Ericastiftelsens behandlingsverksamhet i Stockholms läns landsting att läggas ned. Ericastiftelsen har en unik specialistkompetens för adopterade barn och unga med komplex problematik och denna har hittills kunnat erbjudas kostnadsfritt. Dessutom har Stockholms stad föreslagit betydande neddragningar i sitt tidigare utbud av stöd till adoptivfamiljer. Barn vars behov inte täcks av BUP:s basutbud blir därmed utelämnade åt sina föräldrars vilja och förmåga att betala för privat vård; ett problem som råder i större delen av landet.

En adoption föregås av en lång och omsorgsfull process i socialtjänstens regi. Det borde vara självklart för svenska myndigheter att systematiskt följa upp denna process och ombesörja tillgång till kvalificerat stöd även efter att den juridiska processen avslutats. I stället för att avveckla borde vi således utveckla. Den kompetents, erfarenhet och forskning som finns, hos till exempel Ericastiftelsen, gällande adopterades erfarenheter och behov kan också användas för att bättre förstå och bistå andra utsatta grupper, såsom barn i jour- och familjehem samt ensamkommande flyktingbarn.

Vi tror inte att människan är antingen eller. Antingen stark eller svag. Antingen frisk eller sjuk. Antingen kompetent eller hjälplös. Vi vet att vi kan vara både och. En del av oss har haft det bra och känner solidaritet med dem som inte haft det så. Andra av oss har kämpat mot psykisk ohälsa. Några har förlorat adopterade närstående som inte orkade fortsätta leva. Några hade turen att få kvalificerad hjälp och mår idag bra. En del av oss kämpar just nu.

Vi vill:

1)    Att Hälso- och sjukvårdsförvaltningen i Stockholms läns landsting tillvaratar och stärker den spetskompetens och behandlingsverksamhet som finns på Ericastiftelsen.

2)    Att Socialdepartementet uppdrar åt socialtjänsten i alla kommuner att ta sitt ansvar och erbjuda såväl psykosocialt stöd som stöd för dem som söker kunskap om sitt ursprung.

[1] Institutet för utveckling av metoder i socialt arbete (2007). Internationellt adopterade i Sverige: vad säger forskningen?. (1. uppl.) Stockholm: Gothia.

Listan kommer att sändas till berörda politiker i Stockholms län, Stockholms stad samt på riksnivå.

Hanna Wallensteen, adopterad från Etiopien, skolpsykolog (PTP) och föreläsare    Kontakta namninsamlingens skapare