Öppna salongerna!

Öppna salongerna!

”Det viktigaste är att hålla smittan nere. Det är vi alla överens om. Därför har Sveriges kulturinstitutioner jobbat outtröttligt för att kunna öppna upp på ett smittsäkert sätt.”  

Det var med sorg och stor besvikelse vi ännu en gång tog emot regeringens och Amanda Linds icke-beslut om att åter avvakta med att öppna våra salonger. Vi har i snart åtta månader nu väntat på svar om framtiden, svar som uteblivit gång på gång. Kultur och idrott klumpas ihop till ett problem som ideligen skjuts på framtiden, eller snarare en framtid som snart inte längre existerar för tusen och åter tusen kulturarbetare och kulturarrangörer i Sverige. Vad som tagit ett drygt halvår att radera kommer ta årtionden att återuppbygga  skapa. Om det ens GÅR att återuppbygga ställa kultur av denna höga kvalitet som Sverige stått för innan pandemins utbrott.  

Var och en av de som nu står utan jobb har gedigna långa utbildningar, på världens bästa högskolor och akademier. Vi har alla dedikerat vårt liv åt att driva kulturen framåt. Vi skapar jobb, via våra stora institutioner eller genom de tusentals enskilda firmor som frilansare lever av. Istället för att ge samhället hopp och anledning att härda ut – vilket är just det kultur gör –  står nu en orimligt stor del av vårt samhälle utan jobb, lön och uppbackning i den grad som faktiskt behövs för att överleva.  

Det är knappast på Kungliga Operan, Malmö Live eller Göteborgs Konsthall som smittan har sin största spridning. Regler instiftas men tillämpas inte lika för alla. Inkonsekvensen i att låta Mall of Scandinavia fylla sina butiker till bredden men inte låta Globen ta in mer än 50 personer väcker inte bara starka känslor utan också allvarliga frågetecken kring hur kultur fullkomligt ignoreras när den kanske behövs mer än någonsin.  

Kultur är det som gör ett samhälle. Kultur inspirerar, motiverar och bygger gemenskap. Vi vet också att kultur och musik läker: vi kommer behöva kultur mer än någonsin i ett samhälle som levt i deprimerande isolering och all tänkbar rädsla sedan covid-19 bröt ut. Att hela Sveriges kulturliv ska offras just nu är inte rätt och heller inte nödvändigt. Tvärtom, den är livsviktig och behöver en regering som står upp för den. Vi är alla medvetna om vad som händer med smittan och dess spridning. Vårt arbete är anpassat efter just pandemin som pågår. Det viktigaste är att hålla smittan nere. Det är vi alla överens om. Därför har Sveriges kulturinstitutioner jobbat outtröttligt för att kunna öppna upp på ett smittsäkert sätt. Att en teater som rymmer 1200 platser, där man har möjlighet att ta in folk genom många in- och utgångar och kan lämna säten och rader tomma med enbart sittande publik, nekas en högre gräns, medan SL:s bussar och Göteborgs spårvagnar går knökfulla och folk köar till städernas barer och gym, är en skymf mot ett hårt arbetande kultur- och idrottssverige.  

En följd av detta är att två av Sveriges främsta kulturinstitutioner, GöteborgsSymfonikerna i sitt konserthus samt GöteborgsOperan, av sina ägare Västra Götalandsregionen inte ens tillåts att spela för 50 besökare, utan dessa två institutioner är nu helt stängda tills vidare.   

Att regeringen inte kan tänka utanför dessa fyrkantiga ramar under en pandemi är ohållbart. För pandemin stannar inte innanför ramarna. Varför sätter man inte reglerna i ett större sammanhang och räknar person per kvadratmeter? Ska man rädda ett sjunkande skepp krävs mer handlingskraft och förnuftiga nya idéer. Låt oss sitta ned – på coronavänligt avstånd –  och ta vårt ansvar såsom regeringen och FHM låter gemene man ta sitt ansvar. Och vill man inte gå på teatern är det också upp till var och en – även publiken vill ta ett ansvar! – men möjligheten skall finnas där.    

Vi kräver regeringen på svar kring

-       Varför den tills vidare går emot Folkhälsomyndighetens (FHM) tidigare rekommendationer kring att tillåta evenemang för 500 personer, för övrigt första och enda gången som regeringen valde att gå emot dess rekommendationer?  

-       Varför många institutioner och fria gruppers arbete kring att sondera hur evenemangen skulle kunna genomföras på ett så säkert sätt som möjligt negligeras?

  -       Varför regeringen förnekar det faktum att teater- och konsertsalonger knappast kan ligga bakom den senaste smittspridningen, då dessa har varit stängda sedan mars? Därmed: varför genomförs inte smittspårningen mer effektivt – om inte teatersalongerna ligger bakom, då måste de väl sökas någon annanstans?   Varför publikantalet 50 eller 500 genomförs så trubbigt, varför har man inte sökt andra möjligheter att öppna upp, såsom antal besökare per kvadratmeter? Sverige har, som många andra länder, en mängd olika typer av lokaler för sammankomster, från små källarteatrar till Globen och Ullevi. 50 eller 500 personers-regeln går därför inte att tillämpa exakt lika över hela linjen, då man till exempel vid större salonger har många olika ingångar och många olika möjligheter att ta in sin publik på ett smittsäkert sätt. Detta torde också gå att reglera regionalt, beroende på smittspridningsläge i respektive region.  

-       Varför stora shoppingcenter, barer och restauranger utan större restriktioner där besökarna får gå omkring fritt med stor risk för okontrollerade folksamlingar och därmed smittspridning? Och varför dessa, när reglerna inte hållits, tillåts att hålla fortsatt öppet? Och varför tillåts de hålla öppet med alkoholservering sent in på natten när man vet att alkoholpåverkan har en större inverkan på smittspridningen än vad ett kulturevenemang har?  

-       Varför man inte tagit del av den forskning som gjorts? Till exempel på Bayerische Staatsoper i München då man genomförde 21 operaföreställningar med 500 personer i publiken – samtliga testades varje gång och ingen smitta spreds.  

-       Varför man därmed inte sneglat på våra nordiska grannländer, där man öppnat upp för ett mer varierat antal besökare, eller de övriga europeiska institutionerna som också har gjort det?  

-       Varför man inte reagerat på de många ansvarsfulla förslag som genomförs av våra europeiska grannländer, som att vissa bänkrader får inträda i tur och ordning uppmanade av en högtalarröst, att bara ett visst antal personer får inträda via flera olika huvudingångar, att ingen servering får förekomma eller att det enbart får ske sittande via förbokning, att ingen paus förekommer och att föreställningen begränsas till 90 minuter? Förslagslistan kan göras oändlig. I en salong sitter alla vända framåt, vänder sig inte emot varandra och andas inte på varandra. Alla riktar sin uppmärksamhet mot scenen, sedan applåderar de varpå de går de rakt ut och lämnar byggnaden.    

Vi kräver:  

-       Att 50 personer regeln gäller för alla: 50 personer på teatern, 50 personer på Ullared, 50 personer på bussen...   

Eller  

-       Att reglerna kring 50 (eller 500) personer slopas, och att ett nytt sätt att beräkna publik införs där man istället räknar personer per antal kvadratmeter och antal totala publikplatser. Vi står redo att öppna våra salonger på ett ansvarsfullt och smittskyddssäkert sätt. Vi tar vårt ansvar; nu vill vi att ni tar ert för Sverige som kulturland.

Ur Fångarnas kör: "Profeternas harpa av guld, varför hänger du stum bland videts klasar? Tänd åter minnena i våra bröst, låt dig inspireras till en musik som ger oss tålamod och kraft."

Göran Gademan    Kontakta namninsamlingens skapare