RÄDDA DR KENNETH SANDSTRÖM - AKA DR X

Många av oss borrelia drabbade har länge känt till bekymren med diagnostisk och behandling inom vården, inte minst problemet med tillkommande sidoinfektioner. Läkare i Deutsche Borreliose Gesellschaft är vana vid att sidoinfektioner förekommer, vilket även International Lyme and Associated Disease Society (ILADS) är.
Att ILADS läkarorganisation förutsätter flera patogener - det hörs redan på namnet.
Den länge förhärskande synen i USA - och som Sverige i princip följt - grundas som bekant på Infectious Disease Society of America (IDSA).
Synen på diagnostik och behandling skiljer sig avsevärt mellan IDSA och ILADS.
Jag skulle tro att båda organisationerna med ny forskning måste revidera sin nuvarande uppfattning, för problemet är otroligt komplext och mångfacetterat.
Konflikten, detta "Lyme War" har pågått internationellt i många år inom det medicinska samfundet, där patienterna är de stora förlorarna eftersom läkarnas egna konfliktbörda ofta lagts över på patienterna i form av "inbillningssjuka".
Läkare "har ofta duckat" när denna infekterade läkarkonflikt kommit på tal.
Det är sorgligt att denna läkarkonflikt och brist på consensus tillåts fortsätta och skörda nya offer, när gemensamma krafter borde läggas på sådant som spiroketpersistens, skyddade nischer, avancerad motilitet, pleomorfism, gentransferering, biofilm, quorum sensing och mycket annat.
Men det skymtar en strimma amerikanskt ljus i tunneln. Professor Eva Sapi vid New Haven universitetet, professor Brian Fallon vid Columbia universitetet, professor Kim Lewis vid Northeastern universitetet, professor Neil Spector vid Duke universitetet, professor William H Robinsson vid Stanford universitetet och inte minst professor Ying Zhang vid John Hopkins universitetet - för att nämna några.
Jag tror att de tillsammans kommer att till slut bena ut problemkomplexet - och då följer Sverige efter. Kanske några då också får upprättelse.