Vi Står Inte Ut - Men vi slutar aldrig kämpa!

Är själv sedan ett år tillbaks, på helt ideell basis, mamma till ensamkommande afghansk son, som förvägrats uppehållstillstånd trots att han förlorat hela sin familj i flykten. Han blrjade flykten som barn, men är nu 18 år. Han har ingenting att återvända till. Han har nu fått ny familj, etablerat sig väl, talar svenska flytande, är duktig i skolan och har stark anknytning till oss, men riskerar att för andra gången i sitt unga liv förlora sin familj och allt han har, för att skickas till ett farligt och extremt utsatt liv på Kabuls gator, där han inte har någon som helst anknytning. Jag jobbar dessutom aktivt i mitt jobb med just asylsökande ungdomar. Det som händer just nu är grymt. Sverige borde erkänna Afganistan som krigsdrabbat land och Sverige borde ge amnesti åt de ungdomar man redan tagit in i landet. Allt annat är oförsvarbart sett i ljuset av barnkonventionen och även enl UNHCR.