Skriv under för bättre Psykiatrisk vård i Sverige

Hej jag skriver på för jag har en god empirisk kunskap genom åren.

För att jag upplevt allt för mycket tragiska tragedier runt som drabbat mycket hårt min familj och grymt och dessutom personligen på ett tragiskt och ödesmättat sätt ett flertal graverande gånger! Jag har behandlats omdömeslöst även på vårdcentral som har haft kontakt med bland annat öppenvården. Så passar omdömeslöst så att jag har ej någon SGI kvar i dag. Det har gått så långt så jag har ej någon som helst tillit. Jag har mycket tragiskt att förtälja från mord, överdos? till deposition/ångest och posttraumatisk stress.. Det sistnämnda är min psykiska status. Ett kort exempel: Min psykolog blev långtidssjukskriven. Det hände inget så jag ringde upp. De återkommer med en kurator som barskt och sakligt talade om för mig att de ej hade plats för mig längre? Jag var ju fortfarande i pågående terapi! (De tog alltså ej dit mig en sista gång för att kolla min status!! Utan dumpa mig bara rakt av!) När jag frågade varför och blev upprörd så klart svarade kvinnan mig." Vi anser att du har ju bara en liten depression!!" Vänd dig till VC! Ajöss med dig typ!

Det var just det jag ej hade och alla inkopplade runt mig svek "jag stod helt ensam nu. Ingen läkare på Vc, ingen psykolog, ingen förståelse från försäkringskassan -utförsäkrad och sen avskedad med samtycke mellan fk och arbg. Men min postraumatiska stress togs ej på allvar!! De tog till och med i hand över mitt ansikte och talade om att jag skulle få så mycket bättre nu! Omyndigförklarade mig och jag sa upp mig och fick ej något avgångsvederlag! fackklubben brydde sig ej utan gick på arbetsgivarens sida. Ja, de tillsammans med Vc och psykolog lyckades bryta ner mig totalt - tillslut viste jag ej ut eller in på verkligheten - mina diagnoser var det inga som tog notis om längre.i 2,1/2 manglades jag ner till den stygga kvinnan som ej kunde jobba heltid! bara en halvtid men börjat fungera bra! Det var som en mental häxjakt!!

Jag trodde jag var korkad tillslut! När jag gick ut i gatan var jag villig att bryta det kontrakt jah lovat mig efter min yngste son mördades. Att stanna kvar här för hans bror och barn, mir och far.Det tog mig då mer än ett halvår att inse att jag måste vara kvar för familjen. Det var utpånat i minnet då! Jag orkade ej mer förnedring!! Jag ville ej mer och gick mot gatan.. rästen mins jag svagt - någon hindrade mig  eller ingenting  för efter det minneslucka igen. Nu var jag helt ensam och jag hade tidigare tuppat av en gång och slagit upp ansiktet av stress på väg ner till min son i en annanstad. rakt in i diskbänken när jag skulle kolla strykjärnet. Min psykläkare som jag träffade vid medicin utskrift och fåtal smtal skrattade och sade att " Ja det var uppenbart ej bara på 1800-talet de svimmade. skrock, skrock..Detta var alldeles innan jag fick uppleva allas svek 0ad och arbetslös. att jag upptäkte att jag var 0ad berodde på att jag svimmade på 1000 meter konst i Huddinge. jag hade tvingat mig till att vara ute och tuppade av där och bröt foten. när jag sitter ensam i min lägenhet med mitt trasiga jag och benet i gipps. Kommer nästa slag 0 på sjukförsäkran. Jag kunde ej komma längre ner nu.. 

Det jag vill komma fram till är att min diagnos ej tagits hänsyn till och man har svikit mig något så grymt illa! Jag var mycket illa därann men ingen ingen ville med mig längre.lagens arm var stenhård och när inget hjälpte svek de och drog allihopa! Till och med handläggarna på af och fk såg mig bryta ihop gång efter annan kunde ej bistå mig utan lät mig sjunka som flyktingarna som Eu stått så länge och kollat på Man lät mig gå till sophögen. 

Jag hade aklltså ingen liten depresion och jag har känt av förr att jag ej velat..men denna gång hängde det på att någon eller några stoppade mig.Tänk dig att du går på behandling på VC din läkare blir dålig. Då hör ingen av sig! Du undrar och då talar de om att de ej önskar dig där. Man säger till dig att gå till Appoteket och köp Asprin! Vi kan ej ta emot dig mer. Hej!  Så var det för mig. fast på alla plan faktiskt..

Är det ej tragiskt? Jo, Men jag överlevde med vänners hjälp och några av mina anhöriga.Den som ej har det då? Men det är ingen garanti när du är på det stadiet i och för sig. Hur som det är katastrof hur illa det kan gå och hur i gnorant och irriterande illa det sköttes! Som en mobb blev det tillslut! Det bröt min sista kvist mi  kropp är fysiskt dålig nu och inga vill ta det till sig. nu kan de ej fin a något att sjukförklara mig för alls. Det går ju ej att sjukförklara påsy tom. men att jag går med fibromylalgi det har jag gjorg sen barnen var små.. bryr sig då!  Min yngstas mördare besökte psyket, men de behöll honom ej för att höra efter.Synd eller hur! och lite annat som man hört men det här räcker väl en stund! 

Därför skriver jag under, det behövs en stor atetydförändring och flrer personal. Allt för många mår dåligt gamla som unga! De svagaste ...

Respekt/Kärlek

Häsar L