Nej till Quran bränning

APPELL TILL DEN ÄKTA RÄTTVISAN I SVERIGE

Till Riksdagen, Regeringen och Högsta Domstolen i Sverige

Under hela efterkrigstiden har Sverige byggt upp sitt renommé som ett välfärdsland, ett mönsterland där det råder jämlikhet, laglydnad, rättvisa, samhällsfred och en mycket tilltalande optimism som faktiskt har sprungit ur den mycket svenska konstruktiva kompromissviljan och -förmågan med vilken man har verkligen lyckats tillgodose alla medborgares legitima intressen. Inte bara det utan även internationellt har Sverige länge varit en positiv kraft i konfliktlösningssammanhang. FN soldater var ofta svenskar, Folke Bernadotte och Dag Hammarskjöld var svenska storheter som bringar fred och sämja i en turbulent värld. Olof Palme godtog inte diktaturens kreatur och var en stor förespråkare av små nationers rätt till lika behandling på världsarenan på samma sätt som ALLA medborgare fick i det jämlika Sverige.

Allt detta har präglat världens syn på Sverige, och drog till Sverige många demokratikämpar som blivit asylsökande och många yrkeskunniga människor från forskare till professorer, industrimän och -kvinnor, tekniker, läkare mm mm mm. Många människor som kom i kläm i sina länder såg Sverige som en räddning och dit drog man för att bli delaktiga i ett samhälle som respekterar dem, deras mänskliga rättigheter och deras dröm att vara delaktiga i ett idealiskt, öppet, moget och rättvist samhälle. Ett samhälle där ömsesidig respekt och samhällsfred råder och där man kan bygga en framtid för sig själv och sina barn genom att bidra med hela sitt hjärta och all sin tacksamhet.

Men… under de senaste åren har Sverige förändrats till oigenkännlighet. Rasism och en skev och trångsynt nationalism har vuxit i takt med att invandrarna blev fler och mer synliga, och i kraft av att media av någon anledning, ekonomisk och/eller politisk, valt att frossa i minsta detaljerna när någon kriminalitet kan kopplas till en invandrare. Borta är allt som tidigare fanns i media om de svenska kriminella ungdomsgrupper som Raggarna, Bandidos och Hells Angels m. fl. och deras framfart. Nu hade man en ny grupp man kan kritisera och samtidigt få politiska poäng en del skumma intressen behövde. Det är på tiden att Sverige hittar tillbaka till sitt rätta jag. Sitt positiva, jämlika, mogna, rättvisa, stabila jag.

Rasmus Paludan blev ett namn genom att krossa alla de svenska idealen. Han som är en dansk rättshaverist, och därför förbjuden i Danmark, fick av någon outgrundlig anledning yttrandefrihet i Sverige. Detta innan han blev svensk medborgare. Sedan förbjöds han men lyckades på ytterst tvivelaktiga grunder bli svensk medborgare och fick igen sin yttrandefrihet som han missbrukat igen långt från den egentliga innebörden av ordet och principen. En yttrandefrihet som förhindrar andras motsvarande yttrandefrihet och som krossar principerna om jämlikhet, religionsfrihet, ömsesidig respekt. En provokation förklädd till yttrandefrihet med en kriminell avsikt, som särskilt genom val av tillfälle och plats syftar till att utgöra en kränkning av en hel folkgrupp. En yttrandefrihet som saknar varje ansats till saklig och vederhäftig diskussion och utgör inget annat än en provocerande attityd byggd på trångsyn, på intolerans och på en skrämmande okunskap.. En form av yttrandefrihet som bör kriminaliseras, inte försvaras av en väldigt begränsad och smal syn på rättvisa och mänskliga rättigheter i ett samhälle känt för sin tro på dessa närmast heliga och allenarådande principer.

Rasmus Paludan och nu även en annan provokationsbenägen rättshaverist har dristat sig till att besudla och bränna en helig bok. Koranen. Hur detta kan uppfattas som yttrandefrihet är en gåta som kommer - tyvärr - att gå till Sveriges historia och som bör snarast möjligt rättas av det svenska folket och dess representanter. Ett minimikrav för yttrandefriheten bör väl vara att man yttrar sig på ett sätt som inte hindrar andra från att yttra sig med sin mening i samma fråga. Annars är det diktatur. Och hur ska jag yttra mig på samma vis när angriparen tar till våldet att bränna en del av mig. En ytterst viktig del av en muslim är Guds ord, Koranen. En del av ens hjärta och sinnen. Ett rättesnöre och en älskad livsledsagare. Att angripa Koranen är att fysiskt och själsligt angripa varje muslim. Hade Paludan eller någon annan angripit Koranen i en text eller med talade ord hade varje muslim kunnat besvara med en egen text eller egna ord. Att nå ett samförstånd kan vara målet men det är inte det viktigaste. Redan att kunna yttra sig om saken är en rätt och ett värde i sig som vi alla ska vara tacksamma för. Det kan inte finnas en annan mening med yttrandefriheten i Sveriges grundlag. När Paludans yttrande kommer i form av en våldshandling är det konstigt att reaktionen blir just att få våld tillbaka i retur? Självförsvar är ju också en helig princip. Annars lever vi i urskogen där angriparen är obehindrat helt i sin rätt.

Koranbrännarna har inte framfört ett enda argument för sitt handlande annat än stumt och brutalt hat. Att man kan tillåta diskriminerande hat och hatiska uttryck i Sverige är bortom den verklighet som Sverige presenterar sig med till världen. Som någon redan uttryckt det så är bokbål bara en inledning till människoslakt, och sådant som bara förekommit under medeltidens Europa och i Tyskland under en sorglig epok. Detta är inte Sveriges väg. Det är helt enkelt osvenskt även om man påstår att sådana handlingar försvarar svenska identiteten och svenska intressen och principer. Det är en lögn för dåligt insatta och obildade människor som inte anstår Sveriges folk och dess representanter.

Paludan och nu någon ersättare med samma kriminella avsikter har envisats med att bränna Koranen på platser och vid tidpunkter som innebär en frontal kollision med muslimerna i Sverige. En grupp som uppgår till minst 10% av den svenska befolkningen och som bör ha lika rätt till sin integritet, och sina grundlagsskyddade rättigheter, och lika tillgång till rättvisan som alla andra grupper. För skulle det vara annat så bör svenska staten antingen utropa dem till artskilda och rättslösa slavar som måste ge upp sin identitet och sin integritet eller uppmana dem undantagslöst att lämna landet med omedelbar verkan.

Dessa obscena tillställningar där man skymfar, kränker och missaktar en hel folkgrupp (och miljarder muslimer världen över) och skändar deras heligaste heliga har lett till reaktioner som bör betraktas som självförsvar. Vuxna och mogna muslimer har försökt med ganska stor men tyvärr inte full framgång förhindra de yngre muslimernas reaktioner på denna aggression. Det är definitivt inte försvarligt att kasta sten och angripa angriparen och än mindre polisen. Men dessa ungdomar har med visst fog tolkat polisens demonstrationstillstånd och polisinsats till stöd för angriparen som moraliskt och beväpnat stöd till denne angripare. Dessa ungdomar som gjort sig skyldiga till någon form av våld blir därmed offer hur de än beter sig. Både som utsatta för angrepp utan rätt till självförsvar och nu till att själva uppfattas och eventuellt dömas som våldsverkare. Detta har svensk förvaltningsrätt inte tagit hänsyn till och avgjort saken genom att ge stöd till angriparens ståndpunkt och intressen utan att höra motpartens. Brottmålen verkar också hittills ha styrts av en bedömning av handlingar som är beklagliga utan att grundligt utreda de nämnda dimensionerna och bevekelse-grunderna för båda sidor för att fastställa vilken av dem som bär det egentliga ansvaret för det våld som uppstått. Moraliskt och straffrättsligt. Orsak och verkan. Man har inte gjort sig en verklighetsförankrad uppfattning av religionsfrihetens innebörd, inte som ritualer utan som trossystem och etiska rättesnören.

Därför vänder vi oss till det svenska folket och dess representanter med denna appell till att ta på allvar Sverigemuslimernas rättmätiga krav på ett rättvist samhälle och att förbjuda alla former att hets mot dem och deras religion utan att för den skull förhindra allas rätt till att uttrycka sig på jämlika villkor.

När det svenska folket hade sina problematiska år på 1930-talet löste man detta genom Saltsjöbadssamtalen och en regelrätt revidering av spelreglerna i samhället och på arbetsmarknaden för att möta nya krav i syfte att främja samhällsutvecklingen. Detta har lett Sverige in i sin guldålder med den goda sämjan som ledtråd i alla regleringar, lagar och avtal. Det är på tiden att Sverige åter visar vägen, till gagn för Sverige och möjligen även andra europeiska samhällen som misslyckats med att skapa en välfungerande mångfald på grund av oket från deras koloniala bakgrund. Sverige har inte någon sådan bakgrund och bör därför kunna föregå med gott exempel för hela världen.

Ömsesidig respekt är vårt krav på vårt samhälle som vi har byggt tillsammans och som vi vill hedra tillsammans. En ny omgång rättvisa, med politiskt beslutad nåd för alla felande icke tidigare eller annars belastade ungdomar som drivits till detta vansinne, blir säkerligen en bra början. Denna akt av moget övervägande och svensk generös samarbetsanda skulle säkert betala sig ordentligt i den närmaste framtiden och återetablera en sammansvetsad nation med alla sina komponenter.

Slutligen lever vi alla i vårt gemensamma hemland, Sverige. Låt oss arbeta tillsammans för att främja ett starkt mångfaldssamhälle baserat på rättvisa, jämlikhet och tolerans.

Stockholm, 2023-07-25

Orient House    Kontakta namninsamlingens skapare