Mamma sitter i förvar i snart 5 veckor i väntan på utvisning

Hej !

Jag heter Sara ( inte mitt riktiga namn). Jag vill börja berätta om den 16: e juni då jag tog barnen med mig en vacker sommar dag på en biltur till Waxholm. Vi togs då i en vanlig trafikkontroll. Polisen fann att Migrationsverket hade efterlyst oss och min familj till polisen trots att jag aldrig gömt mig och alltid samarbetat med dem när de begärt kontakt.

Mina barn (15,17,18) släpptes efter några timmar på polisstationen i Norrtälje och äldsta sonen också sent på kvällen. Jag flyttades samma natt till förvar i Märsta med risk för utvisning och förhördes kl 03:00.

Min yngsta sonen som är förståndshandikappad och är drabbad av autism. Därtill lider han av epilepsi. All detta bottnar i en kromosomförändring p kromosom HCNI.  Yngsta sonen är i stort behov av vård i Sverige, något han inte kan få i Pakistan.  Han har aldrig har varit skild ifrån mig. Nu  idag är det två veckor som vi har varit skilda åt. Han sover inte, vill inte äta, tar inte sina mediciner, ropar efter mig och förstår inte vart jag har tagit vägen. Han börjar bli aggressiv och beter sig förvirrat. Alla hans rutiner är ur spel !

 Jag har försörjt min familj i 14 år genom att arbeta, utbildade mig till legitimerad undersköterska, tagit körkort, köpt bil och bostadsrätt.

Min situation är att jag inte kan återvända till Pakistan då Josef är kristen och jag muslim. Jag och mina barn kommer att råka verkligt illa ut om jag skickas tillbaka.

Jag har lämnat Josefs pass och hela hans stora familjs pass som visar att han och familjen är kristna. Det anser inte Migrationsverket är något skäl för uppehållstillstånd.

I Sverige lärde jag känna vänliga människor Jag lärde känna min lärares fru som skapat min stödgrupp av 5 personer som hjälper mig att skaffa advokater m.m att överklaga Migrationsverkets beslut från 2016 tills nu.

Min äldsta son ska ta studenten nästa år och andra sonen den nästkommande år. Yngsta går på korttids och fritids och hämtas av transport med Samtrans till och från skolan. Han trots handikappet är en mönster elev-  fick 2 biobiljetter från sin förskola för att han inte missat skolan en enda dag !

Jag behöver er hjälp att göra min kamp känd. Det är inte humant och mänskligt att min yngsta son som är handikappad och helt beroende av mig inte får vara med mig.

Min man och barnens far är numera svensk medborgare och vi ansöker nu med anknytning till honom.

Här på förvaret delar jag rum med 3 förtvivlade kvinnor som saknar sina barn som behöver dem. Vi alla saknar våra barn och skriker nätterna igenom. Det är alltid mammorna som skiljs från sina barn, inte papporna! Totalt finns det 25 kvinnor. 

Jag kan inte beskriva min saknad efter mina barn och hur tiden i förvaret i rum utan fönster leder till att jag känner att jag tappar  kraft och energi.

Migrationsverket vill inte släppa mig med hänvisningen till att jag ska gömma mig.  Jag har aldrig hållit mig undan från Migrationsverket utan haft löpande kontakt med dem hela tiden. Jag och familjen har bott på samma adress sedan 2018 och haft minst 15 brevväxlingar och telefonsamtal med beslutsfattare både på Migrationsverket och ambassaden under denna tid. Men de låtsas att jag inte har samarbetat, för att kunna behandla mig på detta omänskliga sätt. Jag vet inte om jag kommer att överleva detta.

När du har läst hela texten dela den gärna på alla sociala medier med så många som du känner.

Hjälp mig att sprida min berättelse och hjälpa mig att återförenas med mina barn!

Tack så mycket!

Sara

Romila Khan    Kontakta namninsamlingens skapare