Hjälp oss rädda familjen!
För 10 år sedan flydde då 5åriga Dilnaz med sina bröder och deras gemensamma mor Deli från sitt hemland Kazakstan. Tre år senare föddes lillasyster Aysa. Familjen flydde till Sverige i hopp om att finna ro och en trygg uppväxt för barnen, fri från våld, hedersförtryck och övergrepp. Deras fasansfulla berättelse och traumatiska upplevelser sträcker sig långt tillbaka i tiden, ända fram till idag.
I hemlandet Kazakstan ses familjen som regimkritiker och därför som ett direkt hot mot landet. Innan de slutligen lyckades fly, efter åratal av förtryck och våld, fick de betala ett mycket högt pris. Som femåring såg Dilnaz sin pappa mördas och sin mamma våldtas, varpå hon själv blev utsatt för övergrepp. Gärningsmännen var statligt anställda och på grund av landets utbredda korruption finns inget stöd att få. Familjens upplevelser har lämnat djupa sår som aldrig kommer att läka helt.
Sedan flykten till Sverige har modern och de två döttrarna upprepade gånger blivit hotade med döden om de återvänder till Kazakstan. Hoten kommer bland annat från den äldsta brodern i syskonskaran, som ännu bor kvar i Kazakstan och som ser familjerns leverne i Sverige som syndigt och skamfyllt. Han menar att familjen hädar släktens och landets religion genom att leva som kristna och fördömer Aysa som är ett utomäkenskapligt barn. Han har via åtskilliga röstmeddelanden skickat hot där han beskriver vad som väntar dem så snart de återvänder till Kazakstan - att de ska straffas med döden genom att slaktas som lamm. Familjen fruktar för sina liv och vet att hoten kommer att bli verklighet om de återvänder. Allihop väntar de samma öde som barnens pappa.
Under 10 år har familjen kämpat för att Sverige ska acceptera dem och låta dem få stanna. Barnen har gått i skolan och mamman har kunnat skaffa sig arbete. De har alla haft en förhållandevis trygg tillvaro, trots den ständiga rädslan att utvisas.
Migrationsverket är dock bestämda - familjen ska tillbaka till Kazakstan till varje pris.
Bedömningarna från läkare och socialtjänst är tydliga. Barnens bästa är självklart att de ska få stanna i Sverige och att tvinga dem tillbaka till Kazakstan är av flera anledningar direkt förenat med livsfara.
Trots detta har Migrationsverket nu fattat ett slutgiltigt beslut om utvisning. Man tar inte hänsyn till vare sig trauman, hot eller läkarbedömmningar. Heller inte korruption, hedersförtryck eller inspelade dödshot. Migrationsverket anser att de gjort en skälig bedömmning och att de tagit hänsyn till Barnkonvensionen, som syftar till att beslut ska fattas utifrån barnens bästa. Är det att verkligen barnens bästa att utsätta familjen för återtraumatisering och direkt livsfara genom hedersvåld? Är det barnens bästa att rycka upp dem med rötterna och tvinga dem tillbaka till en tillvaro med övergrepp och dödligt våld?
Med anledning av deras trauman och den nu uppslitande processen med Migrationsverket har Dilnaz och Deli mått så psykiskt dåligt att de inte kunnat bo tillsammans. Dilnaz har därför bott i familjehem de senste 3 åren. Dilnaz, som numera går under namnet Caroline, har hunnit fylla 15 år. Strax slutar hon årskurs 8 och längtan efter en gymnasieutbildning är stor. Hon har en tydlig önskan om sin framtid - hon vill studera, arbeta och bidra till samhället. Hon vill studera till advokat eller psykolog för att kunna hjälpa personer i utsatthet.
Caroline är ett älskat barn av oss i familjehemmet och hon har en given plats i syskonskaran. Under åren hos oss har hon fått utvecklas och växa till den människa hon själv önskar vara, även om såren från hennes trauman fortfarande värker. Carolines egen högsta önskan är att få bo kvar i familjehemmet i Sverige och få fortsätta bygga en trygg tillvaro med framtidstro och drömmar.
Familjen har nu överklagat till sista instans och Migrationsverket förbereder inför deras resa till Kazakstan.
Att tvinga dem återvända kommer vara förödande och direkt förenat med livsfara!
Snälla, hjälp oss att höja rösten för familjen! Hjälp oss låta dem stanna i Sverige.
Veronika och Lasse Lindquist,
familjehemsföräldrar till Caroline och goda vänner till familjen
Veronika Lindquist Kontakta namninsamlingens skapare