Värna elevernas rätt till hela historien!

Värna elevernas rätt till hela historien!

Skolverket vill ta bort all världshistoria före 1500-talet från grundskolan – förödande för elevernas historiska bildning. Skolan kommer att förstärka, snarare än utjämna, de skillnader i kulturellt kapital elever har med sig hemifrån. 

Det aktuella förslaget till revidering av centralt innehåll i historia på högstadiet stryker hela världshistorien fram till tidigmodern tid. Av mänskliga samhällens sextusenåriga historia bedöms bara de senaste femhundra som viktiga att känna till när man lämnar grundskolan. Förslaget kommer att leda till att elever helt frånkopplas från väsentliga delar av sitt kulturarv. Skolverket står i begrepp att ge en hel generation grav kollektiv minnesförlust och höggradigt bristfällig bildning. Detta trots att internationella kunskapsmätningar tydligt visar på svenska elevers redan svaga kunskaper.

Det är rimligt att fråga sig om man överhuvudtaget tänkt när man utformat detta förslag – men jo, det har man faktiskt. Motiveringen är stoffträngsel. Skolverket försöker förklara sig genom att hänvisa till ämnets syfte historiemedvetande, och den mest avlägsna tiden anses minst relevant för att kunna relatera historien till nutid och framtid. Kunskaper om mänsklighetens stora gemensamma kulturarv bedöms som något onödigt som tar plats från annat viktigare. Det största problemet med denna ”förklaring” är att den andra delen av ämnets syfte är historisk bildning. Hur man tänker sig kunna förmedla historisk bildning eller en historisk referensram genom att plocka bort det mesta av historien förblir en gåta. Skolverket kallar förändringen nödvändig. Historieprofessorn Dick Harrison kallar den intellektuellt självmord.

En rad frågor inställer sig. Är det rimligt att elever kan få A i historia utan att kunna redogöra för världshistorien före 1500-talet? Utan att ens kunna skilja mellan det förflutna och sagor, mellan Akhenaton och Frodo, mellan Romarriket och Atlantis? Hur ska en religionslärare förklara kristendomens ursprung för elever som inte vet något om antiken? Hur ska en svensklärare förmedla världslitteraturen till elever som helt saknar uppfattning om äldre historia? Hur ska elever ens kunna förstå verk från de senaste femhundra åren, som lånar friskt från antika motiv och förutsätter en kännedom om dessa?

Den som kontrollerar det förflutna kontrollerar framtiden, skriver Orwell i 1984. Men Skolverket vill gå ännu längre än Sanningsministeriet, som nöjer sig med att revidera det förflutna – nu vill man radera ut historien ur vårt kollektiva medvetande och bygga en framtid där elevers samhällsklass och hemmiljö helt avgör om de får del av kulturarvet eller inte.

En annan aspekt är skolans mångkulturella natur i kontrast till det extremt eurocentriska historieinnehållet. Elever från Mellanöstern kommer exempelvis från civilisationens vagga, där deras förfäder för länge sedan uppfann skriften och hjulet och byggde makalösa städer. Detta ska de alltså inte få möta alls i skolan. ”Jodå”, säger någon, ”forntiden är faktiskt med på lågstadiet”. Där finns några enkla barnvänliga fraser om att det fanns städer långt borta, som parenteser i ett totalt fokus på skandinavisk forntid. Vad vi gör är att signalera till dessa elever att deras egen historia inte är värd ett smack. Detta var illa nog redan innan förslaget, men blir nu rent katastrofalt. Detsamma kan sägas om medeltiden och den muslimska världens framträdande roll, som nu i bästa fall nämns i förbifarten i mellanstadiets ”utblickar mot Europa”.

Att genomdriva förslaget vore till enorm skada för framtidens elever, för allmänbildningen och för alla medborgares inkludering i mänsklighetens gemensamma kulturarv. Eleverna blir vilsna i tiden, likt någon som vaknar med minnesförlust och får lära sig allt om vad hon gjorde igår, men ingenting om vem hon är och var hon kommer ifrån.

Vi måste stoppa Skolverkets förslag innan det klubbas igenom av regeringen. Minns en viktig lärdom från historien – tillsammans är vi starka!

Insamlade underskrifter kommer att lämnas vidare till ansvariga på Skolverket och/eller regeringen, exempelvis utbildningsministern. Om du anger e-postadress (frivilligt) får du sedan mejl om berörd myndighets respons på insamlingen.