Jag har sjukbidrag och kan inte längre klara mig ekonomisk på de pengar jag får. Har fått använda förskott av ett litet fadersarv till tandläkare, ett gammalt billån, kläder och till mediciner. Ett arv jag tänkt köpa en liten lägenhet för, så att också min son en dag skulle ha något efter mig. ( Han har också blivit präglad av fattigdom o sjukdom.) Hela livet blir förstört och går på tomgång. Fattigdomen slår så hårt på alla tänkbara sätt och bryter ner en människa psykiskt, fysiskt och socialt. Detta är inte ett värdigt liv. Jag känner inte igen mitt land! Jag litade och trodde att det måste ju bli bättre - så här kan det inte hålla på, men det blir sämre år för år.

Jag kan inte längre ha de umgänge jag tidigare hade. Jag har aldrig råd att bjuda eller följa med på evenemang. Jag blir mer o mer isolerad från den värld som finns runt omkring och i massmedia. Känner inte igen mig. De lever som i en annan värld. En värld som jag är utestängd från. En ökning av min inkomst med 1500-2000 i månaden skulle behövas till ett drägligt liv. Så mycket fattas mig alltså i nuläge!. Hur kan de som bestämt nivåerna på sjukbidraget tro att någon i Sverige 2016 kan leva sitt liv på dessa summor? Detta är ett nödrop och vi är många. Hjälp oss till en dräglig tillvaro! Vi är medborgare i detta land och har också samma människovärde likt andra som vistas här. Att ha en stor grupp fattiga och frustrerade människor är helt förkastligt för samhället i stort. Så har det alltid varit genom historien. Till ansvariga politiker: Tänk efter (vad är det för samhälle som med stormsteg växer fram i Sverige) innan det är för sent. Höj sjukersättningen nu! IP