Sluta avliva katter med mina skattepengar!

Jag kan förstå att det är svårt att sätta tidsbestämda gränser för myndigheter som skall fatta beslut, men i det här landet brukar problemet vara det motsatta; att allt bordläggs tills beslutet blir felaktigt av den anledningen.
Katter är individer som av många olika anledningar inte kan bedömas och granskas utifrån samma premisser.
De har olika personlighet, har olika bakgrund, är olika gamla, av olika raser och har inte tidsbegreppet som gör att de kan simulera fram ett bra och stabilt mående på en vecka. Det tar tid för dem att känna in och bli trygga på den nya plats som skall bli deras revir.
En vecka för att ett beslut beträffande kattens anpassning till en ny situation och ett nytt liv med nya kontakter, är ett uppenbart och tydligt tecken på den låga status som katter tyvärr har stämplats med. Men ett kattliv är inte mindre värt än något annat.
Att avliva en katt är ett snabbt och billigt alternativ för stat och kommun, så varför stanna vid katter? Vi kan väl dra det till sin spets och spara miljarder genom att avliva allt som inte lyckats anpassa sig och socialiseras inom loppet av en vecka?
Här kliver jag inte längre då det gäller detaljer, för nu handlar det om katter och deras rätt till att få ett drägligt liv, i ett tempo som bör anpassas efter individen och bedöms av en kunnig, erfaren kattkännare.
Avlivning är en snabb och billig lösning, men en annan vore att kräva ett större ägaransvar och en sanktionerad avgift för den chipmärkning som försäkringsbolag vill se.
Katter är värda respekt och god omvårdnad, och det är inte de som skall bestraffas med dödsstraff för att de råkat hamna hos en oansvarig människa. Ställ högre krav på kattägare och låt de som missköter sina katter få betala den tid som behövs för att deras katter ska få chansen till ett värdigt liv igen.