Stoppa sköldkörtelskandalen

Jag har haft diagnosen hypotyreos i snart sex år. När jag går till vårdcentralen har jag ingen möjlighet att veta om just den husläkaren jag kommer få träffa har tillräckliga kunskaper för att kunna hjälpa mig.

En patient och en patients labbresultat är olika saker. Som patient stöter jag ibland på läkare som tror att labbet kan svara på OM jag har symtom, inte VARFÖR vilket ju är det jag är intresserad av att veta. Den intressekonflikten mellan mig och läkaren går att hantera, om jag måste, bara jag får må bra någon gång.
Men då är det ännu viktigare att läkaren är uppdaterad.

Som det är nu finns det inget sätt för mig att veta om läkaren jag träffar är medveten om de senaste riktlinjerna, och hänger med i den senaste forskningen. I höstas sökte jag vård eftersom en del av de symtomen jag hade innan levaxinbehandlingen kommit tillbaka. Efter provtagningar fick jag veta att läkaren inte skulle, och inte känner till någon annan läkare som skulle försöka sänka värden som mina och jag fick rådet att dricka mer kaffe. Kaffe är gott men jag hade hellre sett att läkaren varit insatt i vilka symtom som är vanliga vid mild hypotyreos, och att mina värden faktiskt låg något för högt. Som det är nu har jag blivit tvungen att läsa mig till all information själv, och tack och lov för Eva Sartorius och hennes bok, jag är inte ensam! Och tur att jag inte är sjukare för då hade jag inte orkat sätta mig in tillräckligt för att förstå att det kan bli bättre.

Det ska inte behöva vara ett lotteri om man får hjälp med sina sköldkörtelproblem eller inte.