ALS mamma får träffa sitt barn bara en gång i månaden.

Mitt Barn

 

Samhällets godtyckliga bestraffning av ett oskyldigt barn

 

Mitt barn har redan fått en hård törn i livet då jag drabbades av ALS. Min sjukdom, som inte på något sätt påverkar mina mentala förmågor, anses vara skälig grund till att i det närmaste helt frånta honom rätten till sin mor.  Däri ligger den egentliga bestraffningen, sett ur ett barns perspektiv.


Vår historia


Jag, hans mamma, fick ALS när han var ett år gammal och han togs ifrån mig 2015.  Detta på grund av att de sociala myndigheterna ansåg/anser att det är skadligt för honom att se sin sängliggande mamma. Jag känner mig diskriminerad. Får funktionsförhindrade vara förälder?Att ett fysiskt handikapp anges som skäl för ett så begränsat umgänge som nu råder är inte acceptabelt.  I synnerhet inte då barnet blir så pass lidande. När mitt barn är här så sitter jag i permobilen och vi gör olika aktiviteter tillsammans och min son kan själv prata med mig genom att bokstavera med Arams alfabet.  Vi har en mycket nära och fin relation med en enorm kärlek som vilar på ett starkt fundament.


Vår situation idag

Min son, som spenderat hela sin uppväxt hos mig (under 7 års tid), får nu trots så mycket sorg och längtan endast möjlighet att träffa sin egen mor EN gång per månad.
Forskning belyser det faktum att det är oerhört skadligt för ett barn att helt ofrivilligt vara åtskild från sina föräldrar, med undantag för hem där det finns missbruk och/eller våld.
Jag som mamma klarar, trots sorgen det innebär att skiljas ifrån mitt barn, att vänta en hel månad tills vi ses igen men det gör inte min son

 

Min son skriker på hjälp!

Varje gång han är hemma så säger han:
”Mamma jag vill inte vänta en hel månad tills vi ses igen. Snälla mamma gör något”.

Mitt yrkande

Jag yrkar att umgänget ska ske hos mig minst två gånger i månaden istället för en.
Att mitt barn skulle gå miste om kamratumgänget, vilket man nu gärna anger som motivation till att umgänge inte godkänns två gånger per månad, är inget acceptabelt argument då min son i sin vardag träffar dessa kamrater dagligen, både i skolan och på fritiden. Däremot går han under nuvarande omständigheter miste om värdefull kontakt med sin mamma, släkt och de vänner han har här.  Släkt och vänner som betyder mycket för honom, som han har en trygg och nära relation med.  Jag yrkar även att det görs en second opinion på utredningen av mitt barn.

 

 
Hjälp mig i denna kamp för rätten till mitt barn och mitt barns rätt till sin mamma.

 

Jag kommer att fortsätta kämpa för min son till mitt sista andetag.  Skriv gärna under denna namninsamling, Tack på förhand!

 

 

 

 

 

My Child

 

An innocent child arbitrarily punished by society

 

My child has carried a heavy burden ever since I was smitten by ALS.  The disease - which in no way affects my mental capacities - is judged to be a legitimate reason to almost entirely deprive him of his mother.  This, in fact, is the real punishment, as seen from the perspective of the child.

 

Our story

 

I, the child's mother, developed ALS when he was only one year old and he was taken from me in 2015.  This was the result of a decision taken by the social services, acting on the belief that it was damaging for him to see his bedridden mother.  I feel discriminated against. Is a person with disabilities allowed to be a parent? To view a physical handicap as sufficient reason for such limited visiting access, as is now the case, is not acceptable.  Especially as the child is made to suffer as a consequence. To speak of the "rights of the child" is paradoxical in the context of wider society. When my child is with me I sit up in my electric wheelchair and we have various activities that we do together. My son can himself talk to me by signing in the Aram alphabet .We have a very close and wonderful relationship built on firm foundations.



Our situation today

 

My son, who has spent his whole childhood with me (up to the age of 7), in spite of his sadness and longing now has the right to visit his mother only once per month. According to research it is enormously damaging for a child to completely against its will be separated from its parents, except in cases where there is substance abuse and/or violence present.  As a mother, in spite of the grief I feel over the separation, I can cope with having to wait for a whole month before I see my son again.  That is not true in his case.

 

 

My son is screaming for help!

 

Every time he comes home he says:

”Mum I don't want to wait for a whole month before I see you again. Please mum do something”.

 

 

 

 

My demand

 

I demand that access visits are extended to twice per month rather than once.

 

That my child would lose out on social intercourse with his friends, which is now cited as a reason not to grant access visits twice per month, is an unacceptable argument as my son meets his school friends daily.  Both at school and at the day care center afterwards. On the contrary in the present circumstances he misses out on valuable contact with his mother, relations and the friends he has made here.  Relations and friends who mean so much to him, with whom he has close and secure relations.

 

I also demand that a second opinion be given on the report into my child's situation.

 

 

Help me in this struggle for the right to my child and my child's right to his mother. I will continue to fight for my son until my last breath.

Please support the campaign by signing the petition. Thanks in advance!